Uthålligheten prövas

Tisdag 8 juli – prövning av uthållighet

Henrik hade bestämt att han skulle gå upp tidigt för att ut och springa innan det blev för varmt…. Därför hade jag ställt klockan på halv åtta. Men jag känner min käre make bättre än han tror. Fortfarande halv tio hade han inte kommit ut på sin löparrunda. Han skulle bara sova lite till och lite till. Han kom väl iväg vid tio och då var det givetvis otroligt varmt att springa i backarna här runtomkring. Flåsande som en blåsbälg kom han tillbaka innan jag var färdig med frukosten. Han tog ett dopp i poolen och sen var han sig själv igen. Vi får väl se om detta blir en god vana eller en engångsgrej…

Att testa sin uthållighet gällde även för mig denna tisdag. Vi hade planerat att gå ner till turistorten Hersonissos för att uträtta ärenden på post och bank. Långpromenad med ont i höften är kanske inte det bästa men jag ger mig inte så lätt...(begynnande artros som diagnosen lyder, måste väl innebära att det bara är lite stelt, så det gäller att inte stelna till helt i lederna). Alltså traskade vi neråt strax efter lunch.

Nedför backen från Koutouloufari till Hersonissos går det lätt – om man inte har dumma glidiga flipp-flopper på sig…Men vi kom ner på drygt en kvart och det är helt okej tid. Stannade ju och tog ett par tre bilder med längs vägen. Vi uträttade våra viktiga ärenden och började gå lite planlöst längs huvudvägen. Vi vek av ner mot byns centrum. Mest turistbutiker och souvlakiställen som var öppna. Annat är det på kvällen och natten!

Vi hade väl gått halvvägs längs strandpromenaden när jag i en plötslig ingivelse sa till maken:
-Varför stannar vi inte här i eftermiddag? Solar och badar? Vi hade givetvis badkläder under våra kläder. Vi gick ner på sandstranden och blev tilldelade (och fick betala för) två strandsängar med tjocka madrasser och stort parasoll. Vågorna svepte in i höga härliga böljor. Inget går egentligen upp mot att bada i havet! Jag med min osäkra balans klarade inte av att alltid stå emot vågorna men det är skönt att bli översköljd – så länge man sliper saltvatten i mun och ögon. Maken gillar ju att dyka i så för honom var det bra.

Efter ett par timmar gick vi upp till den taverna som också hade hand om stranden och solsängarna. Hela inredningen gick i himmelsblåa nyanser och allt var fräscht och fint. Vi beställde sallad, en gyrostallrik och squashbiffar. Gissa hur gott det var!

Ner på stranden, sova lite middag och läsa sin deckare. Så skulle livet se ut varje dag om jag fick önska. Vi var kvar på stranden till efter kl.18. Så återstod nästan det värsta – att gå hemåt i uppförslutning! Men skam den som ger sig. Jag vill ju klara det och jag vill ha daglig motion på semestern. Vi vandrade längs den stora vägen ändå bort där hersonissos slutar vid Star Beach och hotell Belvedere. Vi tankade dricka i COOP – vatten och färsk apelsinjuice. Sen traskade vi… och det gick lättare än jag förväntat, gjorde inte särskilt ont i låret och flåset klarade av utmaningen.

Tillbaka i vårt lilla fina hus blev det dusch och lite vila för maken som skulle hålla sig vaken och se fotboll. Jag satt och skrev en stund ute på altanen innan jag gjorde mig redo för kvällens äventyr. Ännu ett skypesamtal hemifrån piggade upp oss.

Nära där vi brukar bo annars, Galaxy Villas, finns en jättestor sportbar som visar sport på stora TV-skärmar dagarna och kvällarna i ända. Vi skulle gå dit i god tid innan kl.23, då matchen Brasilien-Tyskland skulle starta. Vi fick fina sittplatser, beställde in en beer plate och varsin öl. Vi hade ju sparat oss för en sen och trevlig afton. Matchen drog igång och innan vi visste ordet av hade tyskarna gjort fem mål…
Vi gick hem i pausen och fortsatte se eländet på grekisk TV. Kaffe på altanen fick avsluta den kvällen.

Foto: E-M Olsson 2014-07-08©