En oförglömlig resa till Elafonissi

Måndag 21 juli – oförglömlig resa till Elafonissi

Väckarklockan i mobilen dånade igång kl.7 – och det är väldigt tidigt på semestern! Men ska man ut på nya spännande äventyr gäller det att fånga dagen och komma iväg. Vi åt vår frukost på balkongen och det var så friskt och skönt ute i den tidiga timmen. Såg också hur mr Milonakis den äldre vattnade alla rabatter och spolade rent på uppfarten. Det är han som äger hotellet med sina söner.

Badväska och ryggsäck med förnödenheter som toapapper (har jag alltid även om det inte behövs) och vatten packades. Vi gav oss iväg 8.30 och blev upphämtade av Kiriakis tours en kvart senare. Det var en nästan full buss som skulle ta oss till Elafonissi. Vi hade övervägt att hyra bil och köra själva, men det visade sig bli billigare att ta färdiga paketresor för oss två. Hade barnen varit med skulle nog bilen lönat sig. I efterhand är jag glad att vi inte körde själva med tanke på hur vägarna såg ut….

Bussen stannade och plockade upp fler deltagare vid olika hotell  i Platanias och Gerani och Kolimbari. Ett gäng danskar hade tydligen missat sin buss till Balos och Gramvousa, så de fick åka med oss. På det viset blev det en liten extra tur ner till hamnen i Kastelli. Där släpptes de av och vi var nog en halvtimme försenade på grund av detta. Inget jag brydde mig om. Färden hade så långt gått på stora breda och fina vägar, men det skulle snart ändras....

Ju längre västerut och högre upp bergen desto smalare och krokigare vägar. Precis den sorten jag ogillar starkt. Men man får lita på att busschauffören kan sitt jobb. Jag hyser den allra största beundran för dessa yrkesförare som klarar alla hinder, backar på minimala ytor eller passerar en bil med 5 cm tillgodo. Vi strävade uppåt genom Topolia gorge – en rälig upplevelse om man frågar mig – helt fantastisk om man frågar andra.

Endast några decimeter hög kant och en kass spegel i en död kurva...

Kolla in det här youtube-klippet:

https://www.youtube.com/watch?v=JI-DUy9abnE   (spola fram en minut om du tycker det blir drygt att åka motorcykel)

Här är vi inne i tunneln - inte många cm till tak och sidor...

Tänk dig samma resa – inte på en liten motorcykel utan i en stor turistbuss, som knappt från plats i tunneln osv… Väldigt låga vägräcken – om ens alls, skarpa kurvor konstant, ofta stup på en sidan, bergvägg med överhängande rasrisk på andra.

Nåväl, vi kom fram till vårt första riktiga stopp, en grotta 280 trappsteg uppför berget. Vi fick en halvtimme på oss att hinna gå upp och titta, eventuellt köpa dricka och gå på toa. Det visade sig omöjligt. Guiden försökte nog vinna lite av den tid vi förlorat innan. Men det tar sin tid att klättra i berg i minst 30-graders solstekande hetta.

                         

Upp kom vi och andfådda var vi liksom vråltörstiga. Men det gick. I grottan lär man ha hittat en ikon av den heliga Agia Sofia. Den ska ha färdats dit ända från Konstantinopel – alltså dagens Istanbul. Som guiden sade – Grekland är ett land fyllt av sägner, legender och myter.

Inne i grottan fanns även ett litet kyrkorum. Det är ganska beundransvärt hur man lyckas bygga kyrkor på de mest "omöjlia" platser.

När vi tittat runt i grottan var det redan dags att köra vidare, men jag tog det lugnt ner till tavernan som låg så strategiskt i mitten av stigningen. Gick snabbt på toa och köpte två hembakade spenatpajer av en äkta kritikos (man från Kreta). Skyndade till bussen, men vi var som väl var inte sist. Vi fick vänta minst en kvart innan alla kommit tillbaka.

Vi åkte vidare genom dalgångar, genom små byar där bussen nätt och jämt kunde passera mellan husen. Det finns sju byar längs rutten. Alla lever där av jordbruk, samt get- och fårskötsel. Vi såg många getter klättra i bergen. Guiden poängterade att de inte är vilda men fria – tills de hamnar i grytan. Högsta kvalitet på köttet utan hormoner och antibiotika. Både får och getter mjölkas dagligen och av mjölken gör man alla goda mejeriprodukter som yoghurt och fetaost.

Nästa stopp var i klostret Holy Monastery of  Chrysoskalitissa.  Namnet betyder ungefär det heliga klostret med det ”guldutskurna steget” och syftar på en legend om säger att det finns ett trappsteg av rent guld på vägen upp till klostret. Men endast den renhjärtade kan se det. Inte många som sett det alltså. Inte ens jag…

I kyrkan finns en ikon av den heliga Jungfru Maria. En ikon som säga vara tusen år gammal. Varje år den 15 augusti firas Jugfru Maria i dagarna tre och människor från hela landet vallfärdar hit. Spännande att se denna plats – och utsikten var amazing också!

Nu var det bara en kvarts resa kvar till målet för dagen – Elafonissi. Ju närmare vi kom desto mer påmindes jag om Prasinonissi på Rhodos, som vi besökte förra sommaren – och lite om Bornholms stränder och Skagen! Mycket vackert är ord som inte alls täcker inte hur det ser ut.

När du reser dit så stanna inte vid alla turistparasoll och solstolar utan gå längre.

Elafonissi är ett paradis av sandstränder och turkosfärgat vattnen i olika nyanser. I mångas ögon är det Greklands bästa strand, och jag är beredd att hålla med. Strandområdet är stort som flera fotbollsplaner, himmel, hav och sand så långt man kan se. Vattnet är kristallklart, färgerna skiftar från turkost till klarblått.

En liten annorlunda detalj är att vattnet är rosaskimrande längs strandlinjen. Färgen kommer från pulveriserade snäckor. Man får inte ta med sig sand därifrån givetvis.

En annan legend säger att vattnet och stränderna färgades rött /rosa av de greker som dödades av turkarna. Elafonissi bär sorgligt nog på en blodig historia. 1824 dödades 850 personer, mestadels kvinnor och barn av turkarna. Folk hade hållit sig gömda i grottor på ön i många år. Slakten var en hämnd mot Kretas folk och deras uppror mot turkarna.

En stor lagun bryter av på mitten av strandområdet, bortanför lagunen ligger själva ön Elafonissi som gett stranden dess namn. Vattenståndet är så pass lågt att man kan vada ut till ön och ha sin packning med sig. Strax över maghöjd på mig var det.

Runt hela ön finns ännu flera mindre stränder, sanddyner och klippformationer. Du kan hitta egna folktomma stränder och vackra platser. Missa alltså inte att vada ut till den lilla ön Elafonissi. Där är stränderna ännu mer enskilda och vattnet kristallklart och svalt. Inne vid land nästan ljummet för den som gillar det.

Bilder säger mer än tusen ord sägs det. Men i detta fall går det inte att beskriva naturskönheten - varken i bild eller ord. Måste upplevas!

De tre timmar vi spenderade i paradiset gick alltför snabbt. Jag var glad att jag hade köpt små pajer vi kunde äta och läsk/vatten att dricka. Vem vill offra tid på att sitta på ett cafe? Eller ligga på en solstol?! Vi promenerade, vadade, badade, fotograferade – ja, även Henrik! Tiden flög verkligen iväg.

Vi skulle åka tillbaka vid 16-tiden, så vi tog en liten fika innan vi gick till bussen. Jag åt faktiskt min första glass på hela resan.

På vägen tillbaka stannade vi i den lilla byn Elos. Där skulle vi äta traditionell grekisk mat. Det blev get tillagad i olivolja i ugnen för maken och fyllda grönsaker för min del. Mycket gott. Vi satt under en enorm platan som gav skugga och svalka. Bredvid tavernan Filoxenia (gästvänlighet) rann en liten bäck.

Efter maten blev det ett besök hos byns konstnärliga fåraherde. han var tydligen känd för sina träsniderier. Det blir väl en del tid till sådant hantverk om man sitter länge ute och väntar på sina får eller getter. Köpte ett par små saker och fick ett fint paket.

Den sista timmens hemresa satt jag mest och slumrade. Fattar inte hur trött man kan bli av att göra ”ingenting” på sin semester – men det blir man!! Antar att det är alla nya fantastiska intryck som gör hjärnan lite extra trött en dag som denna.

Tillbaka i Agia Marina vid 19-tiden. Maken var så trött att han duschade och sov sen ett par timmar! Jag facebookade med barnen och skrev i bloggen. Borde kanske sovit jag med, men ville inte slösa bort tiden liksom. Jag överraskade maken med lite kvällsmat - yoghurt med honung och valnötter, honungsmelon, lite kex och ost. Lokala  produkter såklart.

                         

Vi gick ut en liten promenad under stjärnhimlen och avslutade med varsin frappe vid poolen. Det var ju även vår sista kväll för denna gång.

                         

Foto: E-M Olsson 2014-07-21©