En blandning av sött och salt.

Lördag 26 juli – mörka moln i paradiset

Svart katt - otur?

Vaknade vid 9 – alla andra sov djupt. Kollade facebook i mobilen en timme. Väckte maken och bad honom fixa lite ätbart. Jag var riktigt hungrig! Fick toast och kaffe från baren och det smakade så gott. Barnen sov fortfarande och maken gick ut till poolen. Jag skrev ett blogginlägg och plötsligt var klockan 12. Då fick vi väcka de uttröttade tonåringarna! Fler toastar och yoghurt till dem.

De kommande timmarna ägnades åt diverse diskussioner och samtal. Många känslor och tankar ventilerades. Tror det behövdes efter tre veckor utan oss föräldrar. Det har varit ett stort ansvar att fixa allt där hemma. Många spänningar som släppte. Ilska och sorg. Skönt också att rensa luften innan vi kan gå vidare och bara ha det bra tillsammans.

Framåt 14-tiden var det dags att flytta över i den lägenhet vi skulle haft från början – nr 25. Två rum, kök, badrum och uteplatser. Det blir nog bra! Vi trivs överallt.

Lunchdags – killarna hämtade gyros och sallad på favoritstället. De hade genast blivit igenkända. Sånt är himla roligt. Men vi har ju handlat där rätt ofta om man så säger :)

Vi åt och sen bestämde jag och dottern att vi skulle gå till stranden och ta ett dopp i havet. Det gjorde vi. Mysigt med bara tjejtid tycker jag. Vi har mycket att prata om. Det var hett i den svarta lavasanden men svalt och skönt i vattnet. Havet är egentligen alltid bäst, även om en pool har sina fördelar. 

Grabbarna var kvar vid poolen på Roula Villa, men när vi kom tillbaka var de på rummet och vilade. Vi lade oss i solsängarna och läste och vilade. Jag avslutade med att simma mina längder innan det var dags för dusch.

Kvällens middag åts på Aquarius – och där blev vi också ihågkomna! Kyparen mindes t o m farmor och Mogens…. Vi fick god mat förstås och stämningen var skön. Barnen blev lite frustrerade över dåligt wifi – liksom på hotellet. Kanske nåt som gäller hela ön just nu.

Efter maten blev det en längre promenad till en stor supermarket COOP där vi köpte in lite frukostmat, dricka och godsaker.

Har ni sett vita och gröna auberginer? Speciellt från Santorini.

Tillbaka hemma vid midnatt, men spelade lite kort och drack kaffe på vår uteplats.

Vi släckte lampan vid 2-tiden.

Foto: E-M Olsson 2014-07-26©

Äntligen alla på samma ställe!

Fredag 25 juli – flocken är åter samlad!

Vi lade oss i gryningen och vaknade igen vid 11 – det blev ändå lite sömn för oss alla som haft en vaken natt. Denna dag ett av familjesemestern blev det mycket prat, mycket vila, lite bad i poolen och god mat på kvällen. Annars hände inte mycket mer. Av förklarliga skäl. Alla var helt utmattade.

Gods garden, gudarnas trädgård (paradset kanske) – så heter tavernan vi valde för första kvällens middag. Vi hade blivit tipsade i fjor om att detta till det yttre spartanska ställe, hade både god och mycket prisvärd mat. Stora portioner så man ibland måste dela. Vi blev underhållna av ett par kringvandrande musiker – och de kunde verkligen spela så de fick några småpengar.

Observera musikerna bakom mig :)

Dorians pub, den engelska och trevliga, fick ett besök efter middagen. Trevligt med en god drink under palmerna och natthimlen.

Vi var hemma på Roula Villa vid 23-tiden. Det var glad stämning i baren och mycket folk. Vi fick träffa Sotiris, den underbare killen som jobbade på Roula Villa förra sommaren. Han är kusin till Sissy och Angelos och mycket ödmjuk och trevlig. Det togs många foton av andra hotellgäster så jag hoppas några delar med sig på facebooksidan.

De övriga familjemedlemmarna somnade ganska snabbt, men jag tittade på webnyheter -Rapport innan jag somnade. Hoten mot Norge är tydligen reella och man har utökat säkerheten på många plan.

Foto: E-M Olsson 2014-07-25©

Resdag dubbelt upp!

Torsdag 24 juli – dubbel resdag för oss och för våra tonåringar!

Upp redan 6.30. Och det är tidigt, men jag hade sovit oroligt ändå så det gjorde inget.

Båten skulle avgå 8.20 men vi kom iväg ungefär halv nio. Först gick vi till fel båt så jag blev irriterad på att personer som arbetar på resebyråer ger fel upplysningar!  Tera Jet var en sk fast ferry och det gick undan. Gungade ibland så till och med Henrik mådde lite dåligt. Med på båten var den svenska familjen som också åkte buss från Chania samtidigt som oss – och som vi såg även på Knossos. Undrar hur höga oddsen är att detta inträffar. Tre gånger på tre dagar.

Vi åt en ost- och skinkpaj och drack kaffe till frukost – sen satt vi mest och slumrade resten av resan, Jag hade tänkt läsa men det vågade jag inte av rädsla att bli illamående jag med.

                         

Framme i Athinios Port vid 11-tiden. Härligt att få komma ut i luften igen. Vi tog nästan direkt en taxi – lättare när man är två än fem. Snabbt och lätt tog vi oss till Perissa och Roula Villa. Tänk att den väg jag förut tyckt varit fruktansvärd – brant och smal – nu framstod som helt okej efter vägen till Elafonissi… Och utsikten är vacker över havet och vulkanen.

På Roula Villa mottogs vi med kramar och glada miner. Angelos själv var på plats (Sissy är ute och flyger med Emirates). Den nya receptionisten Katerina var väldigt trevlig och välkomnade oss. Angelos undrade genast var barnen var. De kommer ju först i natt…

Det hade blivit något misstag med bokningen av rummet så de första två nätterna får vi bo i familjens privata lägenhet i källaren. Samma som Gabi och Joel hade för två år sen när de var här själva. Stort och bra, men utan köksdelen. Vi klarar oss nog! Vi är inte kräsna när det gäller boende – tak över huvudet och rena sängkläder är det viktigaste.

                         

Vi gick ut en runda i byn – dels var vi hungriga och dels vill man se om något förändrats, gärna till det bättre efter tuffa år i den grekiska ekonomin. Vi såg faktisk flera nya butiker och matställen så det verkar gå på rätt håll och det är bra.

Nere vid kyrkan öppnades ett nytt café förra sommaren och nu ville vi testa. Jag tog en amerikansk frukost och maken en baguette. Gott och verkligen fräscht och trevligt ställe. Demi’s 
bistro.

Vi promenerade lite längs den härliga svarta stranden och vek sedan av mot byn igen. Handlade lite vatten och annat i en Supermarket. Lite gott till barnen – juice och kex. De ska ju känna sig välkomna.

Rummet var klart och vi flyttade in, vilade ett par timmar och hade mejlkontakt med ungarna. Plötsligt fick vi ett sms om att planet som skulle avgå 21.45 hade tekniska problem (!) och skulle i stället gå 23.55. Meddelade barnen att de kunde ta ett lite senare tåg. Plus att de skulle få matkuponger av Norwegian. Senare fick vi höra att det förekommit terrorhot mot Norge under dagen – inte så kul när ens barn ska ut och flyga med norskt flygbolag. Men man kan inget göra bara be om en säker resa!

Vid 20-tiden hämtade Henrik varsin gyros. De är fortfarande godast från ett speciellt ställe här i Perissa. Vi åt ute på altanen precis framför de rum vi bodde i förra sommaren. Man känner sig verkligen som hemma här. Inan dess lite simning och bubbelpool.

Vi fördrev tiden ett par timmar till. Maken följde utvecklingen med planet, vi hörde nyheter via datorn, jag skrev en hel del och försökte lägga bilder i bloggen. Nätet svajade ganska ofta men det är sånt man får ta.

För att lugna nerverna lite – gick vi en runda i byn och målet var Dorians pub – ett mysigt ställe med Greklands billigaste drinkar – 3 euro – oavsett vad du väljer! Alltid fullt med engelsmän och bra musik från the good old days – Beatles exempelvis. Vi smuttade på våra drinkar – min Pina Colada var jättegod. Satt kvar och försökte kolla flyget, sista budet var avgång 00.15. Stackars ungar så lång dryg väntan på Kastrup. Men vi vet att farmor höll dem sällskap innan de passerade säkerhetskontrollen.

Resten av natten blev det nästan ingen sömn för min del. Avundas maken som alltid kan sova var och när och hur som helst. Vid 5-tiden gick vi upp och satte os på uteplatsen. Lite intressant att se hur omvärlden är då! Sopbilen kom och ljudligt tömde alla sopkärlen. Två trötta eller möjligen överförfriskade killar låg och snarkade i utesofforna. Tre fransmän kom hem från en festnatt – fnissande, och sa: "Bonsoir" fast de borde sagt Bonjour tycker jag. Sen gick de till poolen och badade nakna!

Strax innan halv sex kom äntligen Mr Jannis den tanige men fantastiske taximannen med sin discominibuss och lämnade den värdefullaste lasten – våra tre tonåringar! Kramarna jag fick kändes oerhört sköna.

Foto: E-M Olsson 2014-07-23©