FREDAG 1 juli 2016
Tänk vad ett år i en människas liv kan gå fort. Samtidigt som det stundtals går väldigt långsamt. Särskilt när man längtar efter någon eller något. Man jobbar och sliter, både på sin arbetsplats och hemma. Man gör så gott man kan för att glädja sina medmänniskor, hjälpa och stötta. Det känns förstås bra, men sliter också hårt på en nutidsmänniska. Vad vill jag ha sagt med dessa ord?
Jo, att för mig handlar livet, som ligger där mellan två evigheter, om att ta vara på nuet, se det positiva i de små händelserna som finns i vår vardag, att njuta så mycket det går, fira allt som går att fira och vara tillsammans med dem man älskar. Ja, ni har hört det förr. Inte bara av mig. Men det blir liksom sannare ju äldre jag blir. Lev. Och gör det på ditt allra bästa sätt.
Jag älskar livet som det är, men lever särskilt mycket och intensivt under några veckor varje sommar. Det är då jag befinner mig i mitt andra hemland (kanske från ett tidigare liv. vad vet jag). Sen jag kom till Grekland första gången 1981 - och i synnerhet till Kreta - har jag varit hemma där. Det blev en lång separation under 16 år - ofrivillig, men ekonomin och fyra små barn tillåt inga utsvävningar. Men sedan 2010 - när jag till och med gifte mig i Aten - har jag inte kunnat leva utan årliga besök i det land där min själ är fri.
För den som följt min blogg tidigare är det inget direkt nytt i år. Jag skriver så mycket jag hinner om det vi gör och upplever. Skriver också en del om mina innersta tankar. Lägger ut en massa bilder som illustrerar det jag berättar. Och som kanske lockar flera att besöka de grekiska öarna. Turismen behövs fortfarande i allra högsta grad. Tro inte att landets ekonomi hämtat sig från ruinens brant. Vi hör bara inte om det just nu. Annat var det för ett år sen. Skulle man kunna åka och skulle det finnas euro i bankerna? Vissa grekiska öar och platser på fastlandet har fått bära en enormt stor börda vad gäller den rådande flyktingströmmen.
I år liksom i fjor handlar min vistelse mycket om hälsan. Så det blir kanske lite mer om just det. Vill du följa med på resan är du mer än välkommen.
Faktum är att jag redan är på plats.... på Kreta i Paleochora. Nästa inlägg handlar om resan hit.
Tänk vad ett år i en människas liv kan gå fort. Samtidigt som det stundtals går väldigt långsamt. Särskilt när man längtar efter någon eller något. Man jobbar och sliter, både på sin arbetsplats och hemma. Man gör så gott man kan för att glädja sina medmänniskor, hjälpa och stötta. Det känns förstås bra, men sliter också hårt på en nutidsmänniska. Vad vill jag ha sagt med dessa ord?
Jo, att för mig handlar livet, som ligger där mellan två evigheter, om att ta vara på nuet, se det positiva i de små händelserna som finns i vår vardag, att njuta så mycket det går, fira allt som går att fira och vara tillsammans med dem man älskar. Ja, ni har hört det förr. Inte bara av mig. Men det blir liksom sannare ju äldre jag blir. Lev. Och gör det på ditt allra bästa sätt.
Jag älskar livet som det är, men lever särskilt mycket och intensivt under några veckor varje sommar. Det är då jag befinner mig i mitt andra hemland (kanske från ett tidigare liv. vad vet jag). Sen jag kom till Grekland första gången 1981 - och i synnerhet till Kreta - har jag varit hemma där. Det blev en lång separation under 16 år - ofrivillig, men ekonomin och fyra små barn tillåt inga utsvävningar. Men sedan 2010 - när jag till och med gifte mig i Aten - har jag inte kunnat leva utan årliga besök i det land där min själ är fri.
För den som följt min blogg tidigare är det inget direkt nytt i år. Jag skriver så mycket jag hinner om det vi gör och upplever. Skriver också en del om mina innersta tankar. Lägger ut en massa bilder som illustrerar det jag berättar. Och som kanske lockar flera att besöka de grekiska öarna. Turismen behövs fortfarande i allra högsta grad. Tro inte att landets ekonomi hämtat sig från ruinens brant. Vi hör bara inte om det just nu. Annat var det för ett år sen. Skulle man kunna åka och skulle det finnas euro i bankerna? Vissa grekiska öar och platser på fastlandet har fått bära en enormt stor börda vad gäller den rådande flyktingströmmen.
I år liksom i fjor handlar min vistelse mycket om hälsan. Så det blir kanske lite mer om just det. Vill du följa med på resan är du mer än välkommen.
Faktum är att jag redan är på plats.... på Kreta i Paleochora. Nästa inlägg handlar om resan hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar