Nya Livet mellan två Evigheter: Ont, det gör ont, det gör ont.

Lördag 16 juli. Ett steg i taget.

Efter en natt med SVT play och nyheter om militärkuppen i Turkiet och väldigt lite sömn var jag helt slut. Eller "smadret" som det heter så vackert på danska, typ man är förstörd. Maken var också slut som artist efter all grekisk dans, lite ouzo och ja, lite nattsändningar på tv. Han behöver sin skönhetssömn, gärna 8-10 timmar om dygnet. Ovanpå sömnbristen hade jag otroligt ONT i mina stackars ben, såväl leder som muskler. Benen är numera ovana vid att dansa, trots att jag dansat fram genom livet som ung. Senast jag gjorde det var i maj, då jag fick chansen att medverka i en musikalshow på teatern i Kristianstad. Ingen hade sagt att det ingick dans när jag sökte till ensemblen. Jag tänkte mig att jag bara skulle sjunga lite bakom de riktiga artisterna. Men som sagt det blev fyra nummer med danssteg och staging. Nåväl efter ett repetitionstillfälle hade jag så ont i benen att jag inte kunde sova utan smärtstillande medicin. Efter två rep fick jag feber, kanske någon inflammation i någon led. Men jag stod på mig och genomförde både sång och dans. Och hade fantastiskt roligt. Det var nog första och sista gången jag stod på musikalscenen tyvärr. Lika ont hade jag nu.

Vaknade ändå tidigare än vanligt. Åt en god frukost. Såg Tv4 Nyhetsmorgon ända till 12.30. Det handlade enbart om attacken i Nice och kuppen i Turkiet. Tittade sen på det lite lättsammare hyllningsprogrammet till Kronprinsessan Viktoria som fyllde 39 år häromdagen. Hade ingen som helst lust att ”göra” något. Vi hade egentligen planerat att åka in till staden Chania, men det blev inget med det. Man ska helt enkelt inte planera för mycket, eller flera dagar framåt. Det har vi lärt oss. Ta dagen som den kommer. Är man pigg, så gör man något man tycker är roligt. Är man trött eller känner sig nere, så gör man ingenting annat än vilar sig. Jag diskade och tvättade lite i alla fall.

Maken hämtade mat till vår lunch, de största hamburgare jag sett på länge. Det hade räckt att dela på en, så nu fick vi motvilligt kasta mat igen. Han gick ner till poolen en stund före mig, Jag ville skriva ner lite tankar samt fixa med mina bilder. Det blev lite poolhäng även för min del på seneftermiddagen, men jag struntade i bad och simning. Ibland blir det onda värre med för mycket träning tyvärr. Men solen gör alltid gott med sin helande värme. Det blev lite kaffe på balkongen också innan solnedgången.

Vi visste att det skulle bli helgonfirande denna kväll. Agia Marina har sin ”namnsdag” i morgon och då firar man ett panegiri kvällen innan, typ en helgonafton med fest i och runt kyrkan. Vi var med om detta förra sommaren (läs här om hur det var då) och ville därför inte missa det i år. Jag tycker mycket om att vara i kyrkor, se på ikonerna och tända ljus för de nära som saknas. Nu kunde vi tända för en bortgången vän dessutom.

Den finaste ikonen av Marina klädd i blommor. alla pussar på den.

Här är hon igen. Lite modernare kanske.

Också Marina den fina.

Det går åt många vaxljus en sådan kväll.

Ganska nära kyrkan ligger en minigolfbana. Maken tyckte det var dags för årets mästarmöte! Han hoppades väl att det skulle vara bra för benen. och det var det väl men det gjorde så himla ont varje gång jag skulle böja mig ner och lägga golfbollen på plats eller ta upp den ur hålet. men man håller god min förstås. Det blev faktiskt en jämn och rolig match. Han vann med endast ett poäng (eller slag).

Vi behövde äta lite också, även om maken hävdar att han inte så ofta är hungrig. Jag är hungrig precis som vanligt. Tre gånger om dagen behöver jag äta, om än mindre portioner då det är varmt. Mitt emot golfbanan och vid havet låg restaurang Almira beach. Jag tyckte vi kunde testa trots att det såg lite ”fint” ut. Vi hamnade mitt i en stor grekisk dopfest. Massor av folk som åt, drack och dansade, barn såväl som gamla. Vi satte oss på avstånd från festen, närmare havet. Maken kände sig lite obekväm, som om vi störde deras fest. Så är det ju inte! I Grekland är alla välkomna att se på vid bröllop eller dop.

Vi satt ju för oss själva med flera andra ”vanliga gäster” så jag insisterade på att vi skulle stanna. Så det gjorde vi. Beställde mat, fick den men maken tyckte hans kött var kallt. Vi klagar verkligen ytterst sällan på mat så det här var en unik händelse. En ny portion kom in plus två öl som kompensation. Så det blev många Mythos för maken denna kväll. Och blev han inte lite gladare för varje klunk?