Falassarna beach, Naturmagi de lux

Måndag 25 juli  

En utflykt till paradiset. 

Efter många dagar och veckor av att mestadels bara vara, kunde det vara dags för att uppleva något nytt.  Vi hade tänkt oss en båttur redan när vi var i Paleochora, men där blåste det för mycket. Sen skulle vi åka till Balos och Gramvoussa, även det en båttur, men då blåste det också för mycket i Agia Marina. Så jag gav upp tanken på båtutflykter. Har ingen lust att betala till för att må illa eller bli riktigt åksjuk. Nu skulle vi ta landvägen till Falassarna, en av Greklands absolut finaste stränder sägs det. Det går alltså helt vanliga lokalbussar KTEL, flera gånger om dagen från Chania till Falassarna, Vi skulle därför kunna hoppa på bussen i Agia Marina nere vid Alexandra hotel. Vi valde att sova länge som vanligt, äta frukost i lugn och ro och ta bussen som skulle avgå från stan kl.11. Maken vill alltid vara i god tid så vi gick ner till huvudgatan strax efter den tidpunkten. Även om all logik säger att det tar bussen minst 20 minuter att komma, om trafiken är obefintlig och flyter på… Alltså stod vi där i solen och väntade ganska länge innan bussen kom. Maken hann köpa lite vatten och växla till sig lite mindre valörer än bara de 50-eurosedlar man får i bankomaten. Har jag sagt förut att jag verkligen älskar att betala med kontanter? Det känns mer verkligt än alla dessa kort, där pengar bara är en siffra.

 Nåväl bussresan från Agia Marina gick vidare västerut genom Platanias, Maleme, Gerani,  Kolymbari och allt vad de olika turistorterna heter. De steg på folk längs hela vägen så det tog ganska lång tid.. men vi nådda Kissamos och svängde inåt land. Vägen ner mot kusten var vacker, genom olivlundar och fruktodlingar, mestadels fin och bred väg men några läskiga kurvor. När man kommer ovanför kusten kunde vi se mängder av växthus. Detta är ett bördigt land verkligen. Havets blå nyanser var lockande redan på långt håll.

Bussen körde oss till det som kallas Big beach, en bit ovanför själva stranden. Det var inte långt att gå och vi passerade en supermarket och ett par tre tavernor, något litet hotell, en liten söt kyrka, annars inget. Det var gott om solsängar och parasoller. Ingen trängsel precis vilket kändes bra. Innan vi lade oss vid stranden tog vi en kort paus på en snackbar. Jag drack fresh orange juice och åt en torr macka. Ingen höjdarlunch men nödvändig.

Vi tillbringade sedan hela eftermiddagen med sol och underbart svalkande bad. Det blåste upp ibland, så det kastades lite sand på oss men inte så farligt. Många jämför säkert Falassarna med Elafonissi som inte ligger så långt ifrån. Båda har fantastiskt klart och turkost vatten, vackra långa sandstränder och ger besökaren en skön upplevelse. Båda räknas också till de vackraste i Grekland och Europa. Falassarna har den fördelen att det är lätt att ta sig dit själv med hyrbil eller lokalbuss. Det är gott om plats att vara på, många solsängar utan att kännas trångt. Till Elafonisi kan man också köra själv om man vågar. Det är ganska jobbigt att ta sig dit på slingrande serpentinvägar som ibland är ganska smala och utan vägräcken. Jag föredrar att åka med en utflyktsbuss dit. Dels får man mer på köpet än bara en dag på stranden. Det brukar bli ett par stopp på någon vinprovning, ett kloster eller för att äta speciellt tillagad get. Dels känns det bättre för mig att lita på en skicklig bussförare som känner varenda sväng och har kört turen massor av gånger, än på en ovan bilförare. Elafonissi vinner också lite på att det finns den unika rosa sanden där och en ö man kan vada ut till om man vil hitta sin egen ostörda plats. Men vattnet r lika fint och underbart att bada i.

Falassarna gav oss en jätteskön eftermiddag. Badade i solljus i dubbel bemärkelse och njöt av vågornas rytmiska brus.  Promenerade längs stranden.Avkoppling till max. Skulle vi ta bussen hem redan kl,17 eller stanna och se solnedgången? Vi valde att stanna. Det var så skönt i kvällssolen och vi hade hört att solnedgången skulle vara något alldeles extra. Nu har vi ju sett de magiska solnedgångarna i Fira och Oia på Santorini så det ska mycket till för att slå dem.

När klockan närmade sig 19 gick vi upp från stranden och satte oss på den mindre av strandtavernorna. Vi gynnar gärna de lite mindre ställena, det gäller i allt. Taverna En Plo (som betyder ombord) hade bland annat färsk fisk att erbjuda. Maken valde sardiner och jag tog gratinerad aubergine. Maten smakade utmärkt och ölen var kall och god. Den timme vi satt och åt började solen dala.

Vi bestämde oss för att se solen gå ner från lite högre höjd så vi vandrade uppåt mot vägen. Halvvägs kunde vi gå ut och ställa oss på en höjd med utsikt ut mot havet. Perfekt för en magisk upplevelse. Vi tog bilder förstås även om verkligheten inte låter sig avbildas exakt. Det är verkligen en häftig syn när solen går ner i havet vid horisonten. 

Skådespelet var över strax innan halv nio så det passade fint med sista bussen som skulle gå kl.21. Det var vi och en handfull ungdomar som väntade på bussen, som kom lite sent. Det hann bli helt mörkt innan vi körde. När vi kom till Kastelli fick vi byta buss til en minibuss. Smart för vi var bara tio som skulle vidare, bara jag och Henrik som skulle till Agia Marina. Hemfärden gick väldigt mycket snabbare än ditresan och vi var tillbaka vid 22.30. Mycket nöjda med dagen.

Foto: E-M Olsson 2916-07-25 (c)