Från lugn till lidande.

Torsdag 14 juli 2016. 

En dag av lugn och andras lidande. Samt helande musik.

Tänk vad lite man vet om dagen som ligger framför en. Och tur är nog det. Man räknar med en vanlig dag, oavsett om det är en dag att gå till jobbet eller som nu en dag på semestern när man är fri att göra ingenting. Jag vaknade redan vid 8 (hade varit kl,7 därhemma och onödigt tidigt när man är ledig) och kände mig riktigt utvilad. Hade sovit sen 2-tiden utan avbrott, så skönt, så skönt. Öppnade balkongdörren och tittade ut över ett helt stilla hav, glittrande i solljuset. En gyllene morgon i bokstavlig bemärkelse. Kände ett skönt lugn även inom mig. Så är det inte varje dag så jag var otroligt tacksam. Ännu en dag i paradiset dessutom.

En daglig rutin är att gå ner till hotellets restaurang och äta frukost vid 9.30-tiden. Precis lagom tid, oftast lite folk eftersom vissa redan parkerat sig vid poolen... Lagom tid om man vill ha tag på ungdomarna där hemma också. Lugnet i själen gäller inte riktigt hela kroppen. Magen känns lite olustig utan att för den skull ge mig några problem. Ändå känner jag inte för stranden eller poolen direkt. Maken tar sin vila-siesta och jag lyssnar på sommarprogrammet med underbara Emil Jensen. Hans program vill jag varmt rekommendera. Han varvar sorg och glädje med tänkvärda ord i form av hans dikter. Jobbigt höra om systerns för tidiga död bland annat. Maken går ner till poolen vid 13-tiden men jag stannar på balkongen och bloggar en stund till.

Först vid 15-tiden börjar min soliga eftermiddag. Inleder med dagens lunch som denna gång är en Ceasarsallad modell större. Tur vi delar på portionen! Lite efterrätt blir det alltid, så den äter vi också till en shot raki. Redan minoerna använde vin och raki i medicinskt syfte. Jag låtsas att dagens lilla hutt skulle hjälpa magen att lugna ner sig. Innan jag lägger mig att vila på maten, får jag en liten kryddväxtlektion av söta servitrisen Rafaelia. Så nu kan jag skilja på diosmo (en variant av mynta)V, basilika och mynta.

Vi solar, läser våra deckare, badar och simmar. Det är gott om barnfamiljer på hotellet just nu. Det är bara roligt, särskilt med de tre bebisarna (en grekisk, en asiatisk och en australisk). Dock ska man välja sin badtid noga om man inte vill bli nerstänkt av bollkastande och hoppande barn. Jag simmar oftast efter kl.18 då solen precis försvunnit bakom hotellet och solandet får ett naturligt avslut. 

Kvällen är lika lugn och vacker som morgonen. Maken och jag sitter på balkongen och bara tar in allt detta lugna, vackra och sköna. Han är snäll nog att måla mina tånaglar i favoritfärgen, grekiskt blå. Jag kan inte längre böja höfterna i en sådan position att jag kan klippa eller måla tånaglarna själv. Visst är det trist att inte helt klara allt själv och behöva vara beroende av någon annan. Särskilt för en självständig varelse som jag. Men det känns ändå fint att bli ompysslad av sin man. Han får även ställa upp med massage ganska ofta. Vill påminna om bilden på Clooney i måndagens inlägg :)

Var vi skulle äta middag hade vi för en gångs skull bestäm i förväg. Maken hade sett en skylt om ”Live music” på torsdagar och dit ville vi så klart gå. Ställets heter Sebastian’s och ligger alldeles vid havet. En vacker plats men med bara levande ljus på borden var det för mörkt för att ta fina bilder tyvärr. Den levande musiken bestod av två medelålders killar som spelade gitarr, bouzouki och sjöng. De blandade grekiska sånger med välkända klassiker som ”Living next door to Alice” och ”Hotel California”. Man kunde alltså sjunga med lite också och det gillar ju jag! Eftersom vi inte var vrålhungriga nöjde vi oss med ett mezefat för två och en fylld pannkaka. Det var supergott och vi blev verkligen mätta och belåtna.

Nöjda kom vi hem till lägenheten. Satte på Nyheterna på ipaden, som vi brukar göra. Det vi fick se och höra gjorde mig minst sagt bedrövad. I Nice hade någon kört in i folkmassan med en lastbil och dödat minst 80 personer. Ofattbart fruktansvärt, inte bara för att man firade Frankrikes nationaldag gammal som ung, inte för att detta troligen var ännu ett i raden av terrorhandlingar, inte för att jag blev påmind om den gången vi var i Bodrum och fick se och höra nyheterna från massakern på Utöya, inte heller för att min älskade påg med flickvän nyss var i Nice och promenerade på just den här strandpromenaden. Det var helt enkelt för hemskt bara.

 Foto: E-M Olsson 2016-07-14 (c)