Nya Livet mellan två Evigheter: Return to Kreta 2016

Torsdag 30 juni 2016 - resdag. Äntligen semester på riktigt.

Efter en låååång natts väntan på Copenhagen airport – Kastrup, lyfte SAS-flight SK2817 med destination Chania kl.6.15. Mot den gudomliga ön Kreta. Det blev en mycket trevlig och fin flygtur. Trots den arla morgonstunden var kabinpersonalen på gott humör. Särskilt kul att det var tre män (varav två i 60-årsåldern) och en tjej som mer än gärna småpratade med alla. Vi satt nästan längst bak igen. Precis som förra sommaren var det faktiskt riktigt bra. Man har nära till toaletten och det händer något hela tiden. Personalens lugn och goda humör smittade väl av sig på mig. Jag kände mig nämligen helt lugn hela resan, även om jag inte är så förtjust i att flyga. Jag åt en god frukost med nybakad bulle, fil, juice och gott kaffe. Maken vill aldrig äta ombord medan jag känner ett sug i magen konstant under vaknätter.

Resan gick som sagt bra, fin start och landning. Vi flög dessutom snabbare än tidtabellen, vilket alltid uppskattas. En speciell grej var det att vi flög på 11 000 meters höjd. Har aldrig varit så högt förut. Så nära sol, måne och stjärnorna och ändå så långt ifrån. Tur man inte är Ikaros med vingar av fjädrar och vax, utan sitter säkert i en stålfågel.

Vi landade 10.30 lokal tid (en timme före Sverige) och det kändes så gott med den varma vinden och att beträda den grekiska jorden igen. Man kan säga att Daskalogianni airport förvånade oss mycket när vi flög hit för första gången. Med tanke på den stora turistströmmen trodde vi att flygplatsen skulle vara stor och lika fin som den i Heraklion. Men det var den inte! Den håller fortfarande på att byggas om och ut. Nu när tyskarna har tagit över ansvaret för många grekiska flygplatser blir det kanske fart på byggandet. Eller inte pga den dåliga ekonomin. Den som lever får se.

Bagaget kom ut snabbt och vi hade turen att kunna ta en lokal buss in till Chania redan kl.11. Ingen tid att spilla här inte. Kan verkligen rekommendera alla att använda lokalbussarna för det är enkelt och prisvärt. Vi betalde 2,50 euro per person. Framme på busstationen hade vi tid att äta lite lunch. Det blev spenatpaj. Så gott. Allt är ju särskilt gott första gången efter ett år av väntan.

En av mina hemliga laster.

Vi tog nästa buss mot vår slutdestination Paleochora. Resan tog drygt två timmar, men tiden gick fort. Så vacker natur att titta på – över berg och genom gröna dalar. Man kan ju också slumra lite om man är trött. Kreta är en otroligt grön ö, vilket man kanske inte ser om man bara håller sig i turistorterna vid havet. Här odlas allt som tänkas kan vad gäller frukt och grönsaker. En god grund för det kretensiska köket. På bergssluttningarna ser man ofta getter, som kan verka vilda men det är de inte. De lever sina liv i frihet och köttet ”kryddas” naturligt av alla örter de äter.

Vid 15-tiden var vi framme i den vackra lilla kuststaden (eller stora byn) Paleochora. Det var varmt ca 30 grader, men vi valde ändå att gå till hotellet som inte skulle ligga alltför långt från busstationen. Hotel Pal Beach var vackert beläget med stranden tvärs över gatan. Rummet litet men trevligt, typiskt grekiskt och balkong med havsutsikt. Vi duschade av oss resdammet dvs svetten. Mina stackars fötter, som inte varit ur skorna på 16 timmar, var väldigt svullna. Trötta som vi var måste vi sova middag – och det gjorde vi till kl.20. Missade precis solnedgången, men det kommer ju många flera.

Som med alla grekiska orter får man ett helt annat intryck på kvällen när allt lever upp, butiker öppnas, restauranger fylls av folk och dofter, färgglad belysning tänds osv. Vi promenerade längs huvudgatan och andra gågator. Mycket mysig stämning. Det här stället gillade jag verkligen med en gång, om än inte allra första ögonkastet. Vi tog oss längst ut i hamnpromenaden och satte oss på en restaurang med levande musik. Oriental bay hette den. Inte särskilt orientaliskt utan hederligt grekisk. God mat och Mythosöl fick vi.

Tillbaka mot stan hamnade vi på ett café – Jannis place – där det visades EM-fotboll på storbildsskärm. Det var i och för sig många ställen som visade fotboll men här var skärmen var störst. En vanlig filmduk uppriggad på ölbackar…Första frappén satt fint – kallt kaffe med mjölk och socker. Matchen Portugal – Polen blev spännande och avslutades med straffar. Portugal vann.

Klockan hade hunnit bli över ett när vi vandrade hemåt i mörka gränder. Men som alltid känner man sig helt trygg. Så borde det vara överallt.