Hakuna matata. Peace and Love

Fredag 15 juli 

Dagens budskap handlar om kärlek, fred och frihet. Medkänsla och musikens helande kraft. 

Attacken i Nice gjorde nattsömnen sämre. Jag är en känslig själ och det blir bara värre med åren tycker jag. Vet inte om det egentligen är bra eller dåligt. Jag tar åt mig av allt hemskt som händer och blir nedstämd av andras sorg. Idag fick jag veta att en vän från ungdomen gått bort och det gjorde mig bedrövad. I synnerhet som jag kan tacka denna person för att jag träffade min blivande make en gång på Samos 1992. Jag lyssnar på andras berättelser om jobbiga händelser och försöker hjälpa eller trösta. Kanske är jag en smärtbärare. Jag kan känna andras fysiska smärta ibland. Plockar maken ut en sticka i foten på något av barnen, gör det ont i mig. Ser jag någon i en film bli knivskuren kan jag känna ett hugg i min kropp, inte nödvändigtvis på samma ställe på kroppen.

Vad kan lugna en orolig själ bättre än havets brus? Att ligga ensam med sina tankar på en solsäng är också bra. Alltså valde vi att gå till stranden igen. Det fick bli en dag på fina Cabane Mare, som jag skrivit om innan. Det var en fantastiskt fin och nästan vindstilla dag, 31 grader varmt. Perfekt för stranden på alla sätt. Innan vi gick hade vi en lugn förmiddag, då jag lyssnade på Malou von Sivers sommarprogram. Det kändes fint att lyssna på hennes historia, saker hon aldrig berättat förut. Fick ett videosamtal från barnen där hemma och det var precis vad jag behövde. Se ungdomarna och höra deras röster. Fick sms från den äldste som nyss varit i Nice. Han skrev. ”Det är sjukt det som hände. Vill inte ha mer ondska nu mamma”. Han har så rätt. Vi vill inte ha mer ondska. Hur ska världen se ut som hans barn och barnbarn ska leva i?

På den kilometerlånga stranden går det många killar som säljer olika saker. Kanske går de en mil varje dag. De flesta kommer från olika afrikanska länder som Senegal, Tanzania eller Nigeria. Det vet jag för jag och maken pratar gärna med dem. Även om man inte köper något säger de ”hakuna matata” eller ”peace and love” eller nåt annat fredligt och positivt budskap. De gör high five eller hälsar på barn. Sprider lite glädje helt enkelt, trots att de själva inte kan ha det så lätt. Denna dag var det dags att skaffa sommarens fina armband, handknutna där på stranden. Maken fick hjälpa till och hålla i trådarna så att säga.

Två blå till mig och ett svart till maken.

Vi åt lunch där på stranden. Det blev en god pasta carbonara. Vi stannade där i härligheten nästan fem timmar och njöt. Eftersom det var så lugnt hav kunde jag simma minst 300 tag och göra vattengympa. Så skönt att bara vara ett med himmel och hav.

Det var ju fredag så vi hade bestämt oss för att fira det med middag på taverna Raki. Där skulle det vara grekisk afton med dans. Föga anade vi att vi skulle hamna i en ”danskurs” för grekisk syrtaki. Maken gick glatt upp med många andra gäster och lärde sig de enkla stegen. Proffsdansare, som först framförde flera fina folkdanser, var också proffs på att lära ut. Jag hängde på efter en stund, osäker på om jag skulle klara av det på grund av benen. Men skam den som ger sig. Stegen satt i ryggmärgen, ungefär som med att cykla och simma. Det var så roligt, svettigt och helande att få glömma det svåra en stund. Och maten var förstås god.

lammkotletter

kycklingsouvlaki

Vi kom hem glada den natten. Satte på nyheterna. Det skulle vi kanske inte gjort. Vi fick se bilder från Turkiet där man var mitt uppe i en militärkupp. SVT sände live hela natten och jag var tvungen att titta. Somnade kanske vid fyratiden. När tar ondskan slut? Det kan man verkligen undra när den verkar trappas upp från dag till dag...

Foto: E-M Olsson 2016-07-15 (c)