Födelsedagsbarn, Clooney och en djungel-Steven

Måndag 11 juli. 

Ny vecka och nya möjligheter. Joels 19-årsdag. Platanias by night.

För första gången på tio dagar hade jag en lite orolig natt. Vaknade ett par gånger och var även på toa en gång. Hoppas det var en engångsföreteelse. Vaknade på riktigt 8.30, men med tidsskillnaden var det ännu för tidigt att ringa hem. Vi ville nämligen gratulera ett födelsedagsbarn redan på morgonstunden, vår näst äldste son Joel fyller 19 år. Denna morgon åt vi frukosten uppe i ”fågelboet”, restaurangen uppe på pelare och under tak. När vi ätit klart vågade vi oss på att ringa. Eftersom det satt folk runt omkring var jag för feg att sjunga, men det gjorde maken så bra själv. Sonen var vaken, och hade så varit en god stund, trots en sen kväll på jobbet.

Min hyllning på Fb.

Efter samtalet gick vi tillbaka till rummet och tog siesta, såg Nyhetsmorgon igen, kollade Fb och Instagram. Det sistnämnda är särskilt kul då det kommer någon ny följare varje dag. Och självklart kul att så många faktiskt följer bloggen. Förra sommarens högsta notering på antal besökare på en dag var 111 stycken, medeltalet låg väl runt 40-50. I år har bloggen redan satt rekord med 298 besökare under en dag och medel ligger kring 70. En ökning jag är jätteglad för. Man är ju ingen kändis med tusentals följare och inte heller behöver jag blogga för att tjäna en massa pengar. Hoppas ni uppskattar att bloggen är reklamfri.

En som ville hjälpa maken med korsordet....

Vi kände inte för ännu en dag på stranden, så vi gick ner till poolen vid 13-tiden. Det är ganska lagom att ta stranden varannan dag. Inte bara för att det innebär en liten promenad, vilket kan vara besvärligt om man har ont i benen. Utan för att man lätt bränner sig lite mer vid havet. Solen tar ju även när man går vid vattnet eller är i och simmar. Man känner inte strålningen lika mycket när det blåser svalkande heller. Det var ganska få som letat sig ner till solstolarna. Det är så vissa dagar, andra är det fullt. Det var riktigt skönt att bara ligga där och slappa, läsa sin spännande bok.

Lunch ska man ha varje dag. Idag valde vi att frångå vår strikt grekiska meny och hämtade pizza. Den var väldigt god med kyckling, majs och saltgurka. En kombo jag inte testat innan. VI satt på balkongen och njöt. När vi var mätta och belåtna gick vi ner till poolen igen. De sena eftermiddagstimmarna är så ljuvliga. Jag läste vidare och hann även simma hela 500 tag. Återstår att se – eller känna – vad höften säger om det…

Det blev dusch och hårtvätt innan vi ringde dagens andra samtal. Denna gång till vår käre vän Björn som fyller 60 år. Tror han blev riktigt glatt överraskad av vår skönsång i luren. Nu sjöng även jag för vi var ensamma, fast ute på balkongen så det hördes ju vida omkring. Vi hade planerat att festa lite extra denna afton med tanke på de två jubilarerna. Vi skulle gå till Platanias, nästa by västerut. Nu blev tidsschemat lite rubbat så vi kom inte ut förrän solen gått ner. Vi hade tänkt gå längs stranden och se solnedgången, men som sagt det hann vi inte. Därför kunde vi lika gärna gå på vägen, även om det är lite tråkigare. Den mörka men färgglada himlen hann vi dock uppleva innan mörkret föll helt.

Jag blev förstås ganska trött i benen så vi valde att äta på en taverna som låg i början av Platanias. Den heter Pirgos och såg trevlig ut. Det var den också och maten var god, men det tog mycket längre tid än vi tänkt oss. Visst, man ska sitta och bara njuta av kvällen, titta på folk som passerar förbi, prata om ditt och datt och äta långsamt. Men det behöver inte ta 40 minuter innan man får sin mat. Kanske blev jag lite irriterad för att vi redan var lite sena. Jag hade tänkt mig gå till en speciell skoaffär som bara finns i Platanias och kanske köpa nya sandaler. Nu blev klockan nästan 23 innan vi kom så långt och då hade jag inte lust att prova skor. Tur vi har fler dagar på oss att göra återbesök i Platanias. Kanske när makens kusin Charlotte kommer dit om någon vecka. Vi kollade i alla fall upp var de ska bo - på flotta Porto Platanias.

Stifado med potatis

Briam, ugnsstekta grönsaker med fetaost

Det kändes lite fjuttigt att "bara" gå så långt och inte göra mer än äta middag, även om det också var viktigt. Jag tyckte vi kunde sätta oss någonstans och ta en frappé. Det är ju gott om barer och caféer i Platanias och folklivet fortsätter en bra bit efter midnatt, till skillnad från i Agia Marina. Bäst vi gick där i centrum hörde vi en mörk röst som sjöng country. Inte min favoritmusik men levande musik är ju alltid trevligt. Vi gick till baren som heter Jungle bar, trevligt inredd i någon slags djungelstil, mycket naturmaterial. Sångaren visade sig vara en norsk-amerikan vid man Steven Kvinlaug. Tyvärr hann vi bara höra ett par låtar innan hans arbetstid var slut. Men han var en riktig spelevink som sen gick runt och pratade lite med gästerna. Vi kom inte undan. Han berättade om att han bodde på Kreta flera månader om året och reste hem till Norge då och då för att ordna med papper (så kan det kanske vara om man har dubbla medborgarskap men inte är med i EU.) Denne glade gosse, som jag missade ta bild på, var nog i 60-årsåldern. Tänk att leva ett så fritt och sorglöst liv, spela och sjunga för levebrödet, bo i värmen ett halvår och kylan ett halvår. Frågan är vad jag/vi ska försörja oss på om vi vill flytta till värmen i 60-årsåldern. Inte sång och musik i alla fall, även om jag kan sjunga hyfsat.

Vi tog bussen tillbaka. Benen skulle inte klara ännu en långpromenad. Det är värt några euro att snabbt och smärtfritt ta sig hem. Vi övervägde att ta en taxi. Är man fyra personer som delar blir det billigare än buss, ganska otroligt.

Men hur var det nu med George Clooney som jag nämnde i rubriken? Det händer ganska ofta att Hollywood celebriteter kommer till Grekland, kanske mest till Santorini men även Kreta. Och Clooney så amerikan han är, skulle mycket väl kunna ha grekiska förfäder. I mina ögon, en snygg grekisk medelålders man alltså. Jo, honom såg vi på en fin poster med reklam för något, troligen nagellack. Jag gillade verkligen bilden då den visade true love för mig. Maken målar alltid mina naglar nämligen.

Foto: E-M Olsson 2016-07-11 (C)