Tisdag 14 juli.
Natten som passerade blev orolig. Vaknade många gånger, ungefär varannan timme. Inte på grund av värme eller värkande leder. Jag hade druckit mycket under
kvällen. Misstänkte vätskebrist eftersom jag hade haft en otäck metallsmak i
munnen hela dagen. Vill ju inte anstränga mina njurar och riskera njursten
eller annat. Och dricker man så måste man också kissa. Blev därför några toabesök
under natten. Tur maken sover djupt och inget märker. Så tacksam att jag inte hade värk i benen
alls, däremot lite skön rumpvärk tack vare simning och träning.
Vi kom sent till frukosten och
efter den lade vi oss igen. Fattar egentligen inte varför vi är så trötta. Vi gör inte mycket fysiskt ansträngande och det är absolut ingen tryckande hetta. Okej
att jag haft en dålig natt, men maken sover ju hur bra och mycket som helst. Vi
såg andra halvan av Beck-filmen innan jag skrev ett blogginlägg. Henrik sov en
timme till…. Så det blev en lång förmiddagsvila kan man säga.
 |
| Makens frukost - salt och sött. |
 |
| Min frukost med proteiner och frukt |
Eftermiddagen ägnades åt mer vila
kan man säga, fast vid poolen. Jag började läsa en bok av Jojo Moyes, en
författare jag hört mycket gott om men aldrig läst. Boken heter ”Sofies
historia” och den har börjat riktigt bra. Utspelas i Frankrike under första
världskriget och i nutid i London.
Vi åt en sen lunch,
zucciniplättar och tsatsiki. Aptiten har varit dålig de första dagarna, vilket
är synd när man längtat efter god grekisk mat länge. Kan bero på att magen
håller på att självläka efter ett par månader av stress, oregelbundet ätande
och magbesvär. Jag känner att jag inte hittat tillbaka till mitt friska jag
trots flera veckors ledighet. De sk batterierna har aldrig varit mer urladdade
rent fysiskt. Att åka till Kreta var en ren överlevnadsstrategi. Här kan jag släppa allt och fokusera på hälsan
– vila och läsa, äta nyttig medelhavsmat, samla tankar och meditera, träna benen,
göra yoga och simma.
På kvällen kände vi för att hitta
på något så vi gick till grannbyn Platanias, en promenad på några kilometer.
Gick hemifrån 20.30 och hann se solen försvinna bakom bergen och sprida sitt
varma rosa sken över himlen. Vi vandrade först längs stranden och sen uppe på
huvudvägen. Det tog ungefär en timme att gå i mitt icke-powerwalk-tempo.
I centrala Platanias finns mycket
folk, affärer, restauranger och barer. Mer turistfälla än Agia Marina trots att
de två byarna ligger nästgårds. Vi ville äta middag och satte oss på restaurang
Diogenes med fin utsikt över gata, torg och folkmyller.
Vem var Diogenes? Jo, en
grekisk filosof som tillbringade en stor del av sitt liv i en tunna!
Diogenes från Sinope, levde på
400-talet f Kr och var den mest kände representanten för den kyniska skolan (därifrån
ordet cynism). Enligt vissa historier bodde Diogenes på en strand i en tunna,
tvättade sig aldrig, luktade illa, kallades hunden (grek. Kynos). Historien om
den illaluktande filosofen i tunnan stämmer inte alls med andra antika uppgifter. ”Där framträder en seriös tänkare, med en
desillusionerad syn på världen – cynisk i denna bemärkelse – som menade att
lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende
av världen och genom att vara nöjd med enbart livets nödtorft, inte helt olikt
buddhismen. Han sade sig i ett berömt uttalande inte vara medborgare i någon
stat utan en världsmedborgare. Han skall ha skrivit tragedier, alltså dramer,
om människans utsatthet och en bok kallad Staten. ” (Wikipedia)
Känns lite symboliskt att vi
hamnade hos Diogenes. Han har kommit i min väg förut t ex för sådär en 25
år sen, då jag kände en kille som arbetade på en liknande restaurang i Plaka, i
Athen. Att vara nöjd med livets nödtorft, se det stora i det lilla, det vackra
i vardagen är precis det jag vill bli bättre på. Denna afton kunde jag glädjas
åt en god köttgryta med lök och kanelsmak (stifado) medan Henrik åt fyllda
grönsaker (gemista). Vi blev väldigt mätta. Som jag sagt förut är grekiska
portioner väldigt stora. Just då kommer servitören in med en stor bricka med
FYRA olika efterrätter ”on the house” – fruktfat med meloner, körsbär och persikor,
friterade små söta bollar (loukoumades), en stor bit sockerkaka indränkt i
någon sirap och glass!
Att röra sig efter maten blev
helt nödvändigt… så vi promenerade lite längs huvudgatan. Jag besökte en
skoaffär som säljer enbart fotvänliga skor. Köpte två par sommarskor förra året
så jag vet de är bra. Butiksinnehavaren, en tjej i 30-årsåldern var gravid men
satt på huk och var så vig att jag blev imponerad. Skämdes nästa att hon skulle
hjälpa mig prova, men jag kan inte lyfta högerbenet särskilt högt. Nu blev det
ett par svart sandaler med blommor på. Söta även för en tant ;)
Hemfärden blev med buss, snabbt
och lätt och billigt. Det blev hopp i säng utan Beck!
Foto: E-M Olsson 2015-07-14©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar