Den heliga Marinas egen dag

Torsdag 16 juli – En vecka går fort!!

Idag vaknade jag redan 5.45 – precis lagom för att se den vackra morgonrodnaden. Även soluppgångar är ju vackra. Man ser dem bara inte så ofta. Lyckades somna om och sov till 9.30. Det blev sen frukost igen. Efter det tog Henrik sin förmiddagslur medan jag fixade med alla bilder jag tagit. Jag bloggade och gjorde ett enkelt yogapass. Försökte se TV-programmet från kronprinsessan Viktorias dag men datorn laggade.

Det är en varm dag, ca 30 grader, så vi beslöt att gå till stranden. Det fläktar även här på höjden där vi bor, men det är ännu skönare vid havet förstås. Vi tänkte gå till Cabana Mare där vi var förra sommaren, så vi gick dit längs stranden. Det gick fina vågor på havet, några var ute och surfade. En del extra starka vågor spolades långt in över stranden och under solstolarna! Röd flagg var hissad vilket betyder att man ska vara försiktig med strömmar som finns i vattnet. Man ska aldrig gå för långt ut. Det visade sig att solsängarna  skulle kosta 7 euro och då blev vi besvikna. Alltså gick vi tillbaka till Ammos & Ilios, som är minst lika trevligt om än lite mindre lyxigt. Cabana Mare har exempelvis tjocka madrasser på sina sängar.

Njöt av sol, vind och salta vågor under några sköna eftermiddagstimmar. Vi satt lite längre upp än förra gången för att slippa få våra grejer våta om det skulle komma fler stora vågor. Jag tog bland annat en strandpromenad ensam. Gillar att gå långt och filosofera. Badade i en liten vik. Eftersom min balans just nu är urdålig vågar jag inte gå ut så långt utan står där som en gammal tant och bara låter vågorna skölja in över mig. Det är väldigt skönt med salta bad för kroppen. Det är också väldigt lugnande att lyssna på havets rytmiska brus. Man hör liksom livets egen puls och andning.

Till lunch delade vi en jättegod club sandwish med kyckling. En portion är i vanlig ordning lagom för två J. Den ljuvliga eftermiddagen fortsatte med läsning och vila. Vi kom hem så sent att jag missade mitt kvällsdopp med tillhörande simning! Det får bli desto mera i morgon. 

Duschade och tvättade håret. Det sistnämnda gör jag så sällan det går för mitt hår blir så torrt i solen. Jag kände mig nöjd med den färg jag hittills fått på min vinterbleka kropp. Har inte solat en enda dag där hemma denna vår och sommar. Jag känner mig friskare och gladare med lite solbrun hud. Sol i lagom mängder ger ju både energi och D-vitaminer. Dottern ringde upp via Fb – fattar inte hur det funkar. Inte Viber heller, som ungarna laddat ner till min mobil. Där kan man både messa och ringa gratis tydligen.

Gjorde som omväxling även ett litet yogapass på kvällen. Så ljuvligt att sitta där på matten framför den öppna balkongdörren och känna den svala vinden, andas och röra sig mjukt. Bäst jag höll på hördes plötsligt ett ”böneutrop”. Nu är vi ju inte i ett muslimskt land, men även de ortodoxa kyrkorna låter sina församlingar höra vissa viktiga mässor via högtalare. Liturgin bara fortsatte hur länge som helst. Alltså ingen vanlig kvällsandakt. Det slog mig att den 16 juli kunde vara en helgdag. Googlade och fann att det är helgonet Marinas dag. Självklart måste det firas stort i en by som bär namnet ”den heliga Marina”  – Agia Marina.

Trots att jag kan en del vardagsgrekiska är det inte särskilt lätt med den mer gammaldags grekiska (katharevousa) som jag antar att man använder i religiösa sammanhang. Efter någon timme ändrade språket karaktär och jag förstod att någon höll ett tal på nygrekiska (dimotiki) och det handlade mycket om kärlek och förståelse, att ta hand om varandra i svåra tider. Jag tror det hade politisk anknytning till det krisläge som landet befinner sig i just nu. Självklart handlade det även om att lita på att gud hjälper och att vi kan känna stöd hos honom.  Påstår inte att jag förstod varje ord men andemeningen.

Sen fortsatte mässandet igen. Jag sa till maken att vi måste gå till kyrkan och se vad som händer. Så det gjorde vi. Trots att klockan hunnit bli 21.30 var det fullt av folk i och utanför kyrkan.  Ja, massor av folk, tända ljus på många gravar (marmorsarkofager). Prästen och två andra män turades om att läsa/recitera/sjunga medan folk gjorde korstecken, kysste den blomstersmyckade ikonen med den heliga Marina, tände massor av vaxljus (även jag), delade bröd och skänkte pengar. Några småflickor gick omkring och delade ut klistermärken där det stod ”xronia polla” χρόνια πολλά som betyder ungefär gratulerar. Det är en folkfest när helgonen firas. Jag minns en gång på 80-talet när jag var ung och kände en familj här på Kreta. Jag fick följa med på ”panegiri” till en annan by en bit utanför Heraklion där man också firade Marinadagen. Där var det rena ”kiviks marknad” med försäljning av allt möjligt, man grillade och hade verkligen fest – förutom allt det religiösa ceremonielet. Barnen sprang omkring och lekte, fick ballonger och glass.

Jag uppskattar verkligen alla kulturella kickar man kan få. Man lär sig hela tiden något nytt och spännande. Maken som är religionslärare är mindre intresserad av att delta i själva firandet. Han tycks tro att vi ”utlänningar” inte ska blanda oss i deras seder. Men jag vet av 30 års erfarenhet att det får vi gärna! Om det t ex är bröllop eller dop i en kyrka är det bara att gå in och titta. Det betyder bara tur med okända gäster.

Vi gick en liten promenad längs huvudgatan. Maken fick sig en gyros igen och jag åt en crepe med skinka och ost. Vi tog sedan den kortaste vägen hem. Jag är ovanligt trött i benen. Vi hann spela lite kort på balkongen innan sängdags.

Foto: E-M Olsson 2015-07-16©