Sol vind och vatten

Måndag 13 juli. 

En ny orörd vecka. Grekerna säger "god vecka", kali evdomada. Καλή εβδομάδα 

Vaknade redan vid 8-tiden. Det blir en ny härlig dag det känner jag på mig. Fjärde dagen på Kreta. Tiden går för fort och samtidigt har jag all tid i världen till det jag vill/måste göra. Vill ta det lugnt utan andra krav på tider än frukosten. Vill läsa böcker och skriva. Måste träna mina ben- knä- och höftövningar som jag fått av sjukgymnasten. Måste också göra yoga och vattengymnastik för att mjuka upp lederna. Måste inte simma med gör det ändå för det är så skönt att röra sig fritt omsluten av vatten. Och en pool är bästa platsen för det, inte havet.

Liten frukostgäst

Efter den sedvanliga frukosten tillbringade vi några timmar i lägenheten. Det är så skönt att bara vara och göra vad man har lust till några timmar innan man går ut. Vi tittade på både grekiska och svenska nyheter för att försöka få reda på mer om hur det går med den grekiska krisen. Jag körde ett yogapass (ca 20 minuter) och började skriva en bloggtext. Känner att jag verkligen vill blogga, även om vissa kanske tycker det är onödigt att lägga tid på sånt. Maken läste och tog en liten lur, snarkade.

Den här dagen var det lagom varmt, 28 grader och lite blåsigt. Alltså kunde det passa bra med en tur ner till stranden. Det tar kanske 10 minuter att gå ner till havet så det är ingen lång sträcka. Att vi inte gått ner tidigare beror mest på att jag haft ont i benen, inte av lathet.  Och att vi ville ha ett par dagar vid poolen och få lite sol innan stranden. Man blir ju lätt bränd om man spenderar en heldag vid havet oavsett om man har solskyddskrämer på sig. Särskilt om man inte solat alls hemma, som i år.

 

Vi gick till stranden vid 13-tiden och stannade vid ”första bästa” plats som erbjöd ”free sunbeds”. Det finns många strandbarer och restauranger längs hela den kilometerlånga sandstranden. Vissa har vanliga enkla solsängar med parasoll, andra mer lyxiga varianter med tjocka sköna madrasser. Vissa tar betalt, ca 7 euro per dag. Andra tar inget betalt om man köper något. Och vem kan vara på stranden en längre stund utan att dricka eller äta lite? Vi hamnade alltså på Ammos & Ilios (sand och sol) och det visade sig vara ett bra val.  Vi fick bästa platserna längst fram vid havet (solsängarna står i flera rader) – helt perfekt med skugga och sol. Vi köpte först varsin frappé och lite senare en god pastasallad med tonfisk. Det känns lyxigt att bli serverad direkt på stranden av trevliga människor.

Eftersom det blåste en liten vind gick det vågor på havet. Tillräckligt stora för att en medelålders dam med dålig balans inte vågade stappla ut och riskera ramla och få vatten över huvudet, som hon avskyr. Jag höll mig på grunt vatten upp till låren och vandrade istället långa rundor längs stranden. När jag går blir det som en slags meditation där jag pratar med högre makter eller mig själv. På riktigt pratade jag med Ola, äldste sonen, som ringde via facebook.  Hur nu det går till egentligen. Det fanns gratis Wi-fi på stranden. Bara det är ganska otroligt.

Stannade på stranden till 18-tiden då det började bli för störigt med alla dessa strandtennisspelare. Man kan bli knäpp på att lyssna på smällandet, men värst är att det kommer bollar flygande kors och tvärs. Vi låg ju lite i skottgluggen där vi var längst fram. Vi var rätt nöjda så det var dags att gå hemåt.

Jag hann med ett kvällsdopp i poolen som stänger kl.19. Då börjar dessutom de första matgästerna komma och då vill man inte ligga där halvnaken (i bikini) och plaska. Simmade 300 tag och gjorde vattengympa. Tog en varm dusch och chillade sen på balkongen med lite kortspel. Maken vinner alltid men det är kul ändå.

Vi gick en liten kvällspromenad i jakten på en gyros som maken var sugen på. Det är ju en grekisk nationalrätt och en typ av snabbmat som man måste testa. Grillat kött (fläsk eller kyckling) inlindat i pitabröd med grönsaker, tsatsiki och pommes. Maken fick så han teg – en gigantisk gyros. Ja, den hette faktisk gigant. Jag åt en liten gyros med kyckling. 

Promenerade hem och jag var så tacksam att benen höll dvs ingen direkt smärta i ben, knä och höfter. Så ont som jag hade de två första dagarna trodde jag det var kört, att jag inte skulle kunna gå i ojämn terräng, backar eller trappor. Väl hemma skulle vi se en ny Beck-film som heter ”Familjen”. Vi orkade halva sen sov maken….

Foto: E-M Olsson 2015-07-13©