Inget är som väntans tider....

Lördag 30 juli
Den som väntar på något gott kan väl aldrig vänta för länge? Eller…

Första lördagen i härliga Koutouloufari och andra dagen. En hel lång skön dag att utnyttja på bästa sätt, men också en drygt lång dag av väntan och förväntan! I natt kommer nämligen den efterlängtade minstingen (Love 17 år) ner till Kreta. Han ska ensam ta sig till Kastrup, checka in och hitta rätt gate. Vänta på avgång ensam. Nåja, han har flugit flera gånger förr men aldrig helt ensam.

Vaknade redan kl.9 denna morgon. Väckte maken som hjälpte mig göra frukost. Vi åt för ovanlighetens skull inne i köket och tittade på vår dagliga Nyhetsmorgon. Maken vill sällan erkänna att han är lika orolig inför resor som jag, men han visar det genom att visa sig rastlös. Han måste liksom ha något att fixa hela tiden. Alltså bokade han massagetider åt sig själv och mig! Marni Village bjuder på en provmassage i tio minuter, sen kan man köpa till mer tid och det var det vi gjorde. Maken valde rygg- och benmassage, vilket han skulle få 13.30. Jag valde helkroppsmassage. Det känns verkligen lyxigt att kunna få det igen efter bara en vecka och till det otroligt billiga priset av 20 euro. Jag skulle få min knådning kl.18. 

När det var bokat gick maken en runda och handlade lite godsaker till sonen, så som Pepsi Twist som inte finns hemma. Jag satte mig på den sköna altanen och bloggade. Samtidigt lyssnade jag på Sommar med Isabella Lundgren, jazzsångerska. Hon var en ny bekantskap, väl värd att lyssna på. Jag gick även en liten fototur runt Marni, inne och ute.

När maken fått njuta av sin sköna massage, åt vi lunch uppe i snackbaren. Det blev en favorit i repris, grekisk sallad och pasta bolognese. Vi njöt sedan av eftermiddagssolen vid den stora poolen ett par timmar. Jag fick min sköna massage och njöt av den lugna känslan i kroppen under den tidiga kvällen. Satt på altanen igen.  Drack kaffe och åt kadaifi. Chattade med den unge resenären och följde hans färd till Köpenhamn. Duschade och förberedde nattens överraskning.

Vi hade avtalat med Love att vi skulle skicka en taxi till flygplatsen och be en chaufför stå där med hans namn på en skylt. Det var vad han förväntade sig…. Jag skrev ett meddelande om att vi skulle ut och äta så det kanske inte skulle gå att chatta mer. Men det vi gjorde var att låta hotellreceptionisten tillverka en fin namnskylt, Sen vandra vi ner till Hersonissos och ta en buss vid 23-tiden in till storstan Heraklion. Det kändes lite pirrigt att hålla på sin hemlighet – att VI SJÄLVA skulle komma och hämta vår käre son. En överraskning!

Vi var framme i Heraklion strax innan midnatt och vi skulle äta en midnattsmiddag, vilket inte är så ovanligt här i Grekland. Vi gick till vår favoritrestaurang i hamnen, Ligo Krasi, Ligi Thalassa (Lite vin, lite hav). Det var ju lördag och därmed väldigt mycket folk. Servitörerna sprang som skållade råttor men har en logistik man bara kan beundra. Vi åt i lugn och ro, eftersom vi följde planet Norwegians hemsida. Avgången var försenad med ca 90 minuter…. Stackars påg som fick vänta så länge ensam tänkte jag. Att vi också fick vänta gjorde inget.

Efter maten tog vi en långsam nattpromenad genom centrala staden. Jag blev förvånad att det faktiskt var så dött som det var. Visst satt det folk på en del caféer och barer och visst var det många ungdomar ute, men inte så många som förväntat. Förvånades också över en ny enormt stor HM-butik, kanske var det en banklokal där förut. 

Vi vandrade upp till Frihetstorget (Plateia Eleftherias) och där var det nästan helt stängt och folktomt. Vi hittade dock en liten kiosk där vi kunde beställa frappé. Vi drack långsamt, men tiden stod nästan stilla. Till slut blev vi tvungna att promenera vidare ner mot hamnen igen och taxistationen. Det gick inga bussar så sent på natten.

Maken har stenkoll på flyget :)

Vi var framme på Nikos Kazantzakis international airport vid 3-tiden. Hade planet avgått i tid från Kastrup, hade vi bara behövt vänta en dryg timme. Så hade vi planerat. Nu blev det inte så utan vi fick vänta ända till 5.15 innan planet landade och sen fick vi vänta över en timme på att vår son skulle komma ut med sitt bagage! Man fick roa sig bäst man kunde. Läsa, titta på folk....Maken, som är otroligt rastlös i en sådan situation, gick fram och tillbaka mellan två olika utgångar. Jag var trött men ganska lugn. Vi ville ju inte avslöja oss heller så delvis gömda kunde vi inte sitta ner på en bänk heller. Bagageutlämning brukar gå snabbt, men det kom tre plan samtidigt så det var väl därför.

När sonen äntligen kom ut genom ARRIVAL-porten var det gryning ute och han såg både pigg och glad ut när han såg oss och vår fina skylt. Trots att vi hade kunnat ta den första morgonbussen tillbaka, tog vi första bästa taxi hem, Och såg solen stiga som en orange värmande apelsin över havet. Det var en vacker syn som gottgjorde lite av väntetiden.

Foto: E-M Olsson 2016-07-30 ©