Nya Livet mellan två Evigheter: Tillbaka till paradisön Elafonisi

Måndag 27 juli –

Äntligen utflyktsdags!

Tidig morgon. Sol över stilla hav.

För första gången på flera veckor fick vi stiga upp tidigt och ställa väckningen på mobilen. Vi skulle åka till paradisstranden vid Elafonisi och bussen skulle komma 8.20. För att vi skulle kunna äta en liten snabb frukost var Folia snälla nog och fixade detta tidigare än normalt. Det är sådant man uppskattar. Vi bredde också ett par bullar och tog med oss.

"Pappa" Folia jobbade med poolen och vattnade trädgården.

Jag och maken var på Elafonisi förra året och den resan var en stor upplevelse. Inte bara den sagolika stranden utan vägen dit med besök i en grotta där det sägs att man hittat en ikon av Agia Sofia, besök på ett kloster och på hemvägen stannade vi i en by som heter Elos, känd för sin kastanjefestival på hösten. Läs detta inlägg om du vill se bilder och läsa om förra resan.

Den här gången hade vi lockat med oss Henriks kusin Anne, hennes man stig och dotter Natascha. Tveksamt om alla hängt med om vi berättat om de slingriga bergsvägarna. Vi åkte med Exodus travel (lite kusligt namn) med en polsk guide vid namn Marta. Det blev inget stopp vid grottan, men väl vid klostret. Dock tog resan dit drygt 90 minuter, vilket kan vara länge när man åker på serpentinvägar och man är rädd eller mår dåligt. Vi passerade Topoli gorge, en klyfta på fem kilometer. Berget Lefka ori har snö på vintern november till maj, vilken låter märkligt i mina öron. Man har aldrig snö nere i dalarna eller städerna. Snön bidrar till Kretas vattenförsörjning. Det bästa dricksvattnet kommer härifrån.

Uppehåll i klostret Chrisokallitissa. Henrik, Stig och Natascha gick upp och tittade. Anne stannade i bussen och jag passade på att besöka damrummet. Hittade en stackars cikada som fastnat i tejp på en affisch. Hjälpte den loss.

Vi åkte den sista korta sträckan ner till Elafonisi och var bland de första bussarna där. Det var ju en fördel faktiskt för nu fanns det gott om solstolar, vilket vi inte fick förra gången. Bra för dem som ville vila lite i skuggan efter bussturen. Även bra att kunna ställa sina badväskor medan man gick och badade eller utforskade stranden och ön. Vi drack lite kaffe och åt våra mackor plus spenatpajer som maken köpt.

Herrarna hade brått ut i vattnet medan vi damer tog det lugnt. Vi hade ju fyra timmar att spendera med sol och bad, så det fanns ingen anledning att skynda sig liksom. Skönt att bara sitta ner och småprata om allt och inget.

Lite senare gick vi över till den lilla ön. Denna gång var det så lågt vatten att det bara gick en till anklarna. Missa inte att gå ut till ön om du reser till Elafonisi. Underbart vatten, sandstränder och egna små badvikar och klippor. Ett bad i Libyska havet är så svalkande och härligt. Kristallklart vatten, perfekt för de som vill snorkla. Tror jag badade en timme – simmade och bara njöt.

På vägen tillbaka gick vi runt en udde och det fungerade också bra – aldrig djupare än till midjan. Gick tillbaka till våra solstolar, solade lite men badade ännu mer. Vilken terapi med salta bad och simning! Underbart är inte ett ord som täcker den upplevelsen.

Fyra timmar går väldigt fort ibland och snart skulle vi samlas vid bussen. Nu var det överfullt av bussar och bilar på hela parkeringen. Nästan svårt att hitta var vi gått av bussen… Vi var bland de sista som kom på.

Nedresan blev jobbig för Anne och Natascha som var rädda. De satt vid ”stupsidan”. Jag slumrade mest. Jag har slutat vara rädd för allting. Det bara tar energi. Man får lita på buschauffören och högre makter. Även nu körde vi långt och länge, ända till Kissamos.

Ser du tunneln som vi ska igenom?

I Kissamos var det besök på en vinfabrik och vinprovning! Inte det jag förväntat mig av en resa till stranden, men det var ju också en upplevelse. De åksjuka var kanske inte heller så sugna på vin. Vi fick en kort rundvandring på Pnevmatikakis winery och sen var det selfservice till viner och raki. Jag uppskattade att det fanns skorpor och fetaost också för hungern började göra sig påmind. Vi köpte en flaska vitt medium sweet vin. Vi åkte en halvtimme till och var tillbaka i Agia Marina vid 17-tiden.

Det var skönt att pusta ut vid poolen! Dottern ringde och berättade om en jobbintervju hon gjort i Lund. Det hade gått fint. Det blev en varm lång dusch och hårtvätt. Maken sov en timme medan jag bloggade. Middag måste vi ha och därför gick vi ut på kvällen även om vi var ganska trötta efter dagens äventyr. Vi hamnade på Aletri, en svensk-grekisk taverna. Mycket god mat, som vanligt. Pratade med ägarna. Svensk fru som kommit till Kreta 1986 på sin första utlandsresa – och blivit kvar på grund av kärleken. De berättade stolt om själva stället som på den tiden mest varit ett stall. Mannens föräldrar ägde det förstås. Man hade börjat i liten skala och byggt ut efter hand. Det finns många sådana historier. Om kärlek och hårt arbete i familjens hotell eller restaurang. Jag blir alltid full av beundran.