Måndag 18 juli
Söndagen bjöd på
utflykt och många nya intryck för alla sinnen. Måndagen blev därför perfekt
för avkoppling. Balans i tillvaron kräver balans också under semestern.
Åtminstone om den ska befrämja hälsan och förebygga en försämring. Vi tog det
därför mycket lugnt denna dag. Speciellt under förmiddagen. Ibland är jag
särskilt tacksam att maken är ”lat” till naturen och inte kräver en massa
action och ”görande”. Han sover mer än jag och är väldigt bra på att chilla, typ bara ligga på en solstol dag ut och dag in.
Idag blev det en sådan dag med mycket chill och relax. Efter frukosten tog maken sin siesta (sov) medan jag lyssnade på ett sommarprogram med Gunhild Stordalen. Det var knappt jag orkade när hon pratade om sin ovanliga cancerform och att hon fått ett återfall. Det hjälper inte att man är läkare själv och miljardärshustru. Hon talade också varmt om sin relativt vanliga bakgrund och om sitt stora engagemang för miljön. Att hon talade norska glömde jag efter två minuter. Så jag rekommenderar er att lyssna! Maken vaknade och masserade mina ben, särskilt låren värkte. Kanske för att vi satt lite illa i det lilla tåget igår. Kanske vill de bara ha uppmärksamhet och extra omsorg.
![]() |
Detta hus håller på att byggas nära hotellet. Där hade jag gärna bott. |
Framåt eftermiddagen gick även jag ner till poolen. Det sög
lite i magen så jag beställde en toast och en frappé. Vi hade bestämt oss för
att skippa lunchen ett par dagar och testa ”apelsindieten”. Det vill säga äta
av våra nyinköpta goda apelsiner för att kunna äta middag lite tidigare än vi
brukar. Sen blev det flera timmar med solbad och simning, varvat med läsning i
Sofie Sarenbrants ”Visning pågår”. Skönt är ett bra ord som sammanfattar allt.
Vi gick alltså ut på kvällen innan solen hunnit gå ner. Det spelar
ingen roll hur många vackra solnedgångar man sett, om det är utomlands eller
hemma i Balsby vid sjön, det är alltid lika magiskt. Vi vandrade i strandkanten.
Älskar att känna sanden mot fotsulorna och när en varm våg sköljer in över
fötterna. Att vara där just då, det är väl mindfulness om något. Det är också
lite magiskt att se stranden kvällstid. Så tom och ödslig, samtidigt lugn och rofylld.
Utan en massa människor, musik eller strandtennis klapprande. Stunden mellan
solnedgång och mörker är så skön. En värdefull halvtimme som färgar horisonten
orangerosa innan dagen helt är förbi.
![]() |
Den lilla vita pricken mitt i bilden är månen som syntes innan solen gått ner. |
Vi vandrade en ganska lång bit innan vi gick upp på
huvudvägen. Vi hade bestämt oss för taverna Raiti, där vi varit flera gånger
förut. Vi vet att det är ett populärt matställe, så man kan riskera att
inte få ett bord. Eller att man får vänta en stund. Så blev det. Vi fick vänta
och komma tillbaka en halvtimme senare. Vi gick ner till stranden igen och bara
njöt av havsluften och kvällen. Maken var en aning otålig och tyckte vi kunde gå
till en annan taverna, men jag övertalade honom att vänta. Man får se väntetid
som en behövlig paus, inte bortkastad tid.
Det var fortfarande fullt på Raiti, men vi fick ett bord i
den inre delen av restaurangen. Ett långbord med minst tjugo personer och många
barn, livade upp stämningen men också ljudvolymen. Trots det fick vi god mat,
men inte dagens special som vi tänkt (man ska aldrig planera) utan en god
kycklingfilé och squashplättar. Godaste glassen med jordgubbssås på yoghurtbädd
serverades till drinken on the house, mojitoliknande men citronsmak.
Vi promenerade hem i den ljumma natten och en nästan hel
fullmåne lyste upp vår väg så vackert. Synd man inte kan ta bra nattbilder med
sin mobil. När vi kom till Folia såg vi att det satt en del folk vid borden och
i baren. Vi slog oss ner och tog varsin sängfösare, maken öl och jag testade
drinken Blue Hawaii, som var väldigt blå och god. En mysig måndag fick ett gott
slut.
Foto: E-M Olsson 2016-07-18 (c)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar