Genom stora ravinen med det lilla tåget

Söndag 17 juli. 

En utflykt genom Grand Canyon. Med historisk och storpolitisk touch. 

Vaknade tidigt denna sköna söndagsmorgon. Kände mig inte alls trött utan fylld av härlig energi. Väckte maken och lockade ner honom till frukosten lite tidigare än vanligt. Vi satt uppe i ”fågelboet”, restaurangen om ligger högt uppe stöttad av pelare. Folia, som hotellet heter, betyder just fågelbo, eller rede, näste. Det fläktade skönt. Inte för att vi klagar på värmen eller går omkring och svettas dagarna i ända. Så är det verkligen inte alls. På Kreta liksom Santorini är för det mesta väldigt skönt just för att det blåser även de varmaste dagarna. Kvällarna är ljuvligt milda och svala. Aircondition behövs sällan under natten.

Så här brukar min frukost se ut ungefär.

Maken kände sig också pigg och vaken. Tänk om vi skulle vara lite spontana och bara göra en söndagsutflykt?! Vi hade en del broschyrer på rummet, bland annat en om olika halvdagsturer med The Little Fun Train. Nu finns det ju ingen järnväg på Kreta, så ”tågen” körs på vanliga vägar, som små traktorer som tuffar fram i 25-30 km i timmen. Vi drog lott om vilken tur vi skulle ta (vi kunde tänka oss de flesta av de nio man erbjuder) och lotten föll på Grand Canyon Therisso! Det där men Grand canyon ger ju en del andra associationer än en tågtur på Kreta, men ändå lite häftigt. Vi skulle alltså åka genom Therisso gorge, en ravin av flera här på ön. Mest känd är Samariaravinen, där man måste färdas till fots. Maken och dottern genomförde den vandringen för några år sedan. Beundransvärt.

Vi gick upp på rummet, gjorde oss klara och packade ihop de få saker vi behövde ta med. Biljettkontoret ligger bara en kort promenad nedför backen, vid huvudvägen. Vi väntade väl en halvtimme innan det var dags för avgång. Tåget hämtar upp turister längs hela kusten från Kolymbari, längst i väst, till Agia Apostoli i öster. Det tog väl en halvtimme bara det, men skönt att sitta där i solen (under tak) och bara koppla av och njuta av det vi såg, känna dofter och höra cikador eller vågskvalp när vi åkte längs havet.

Tåget svängde upp mot bergen och körde på småvägar rakt ut i olivlundar och citruslundar. Man behöver inte komma långt från turistorterna för att hamna på landet. Och det bör man göra tycker jag. Kreta är fantastiskt grönt och skönt. Här finns exempelvis mer än 30 miljoner olivträd. Alla sorters citrusfrukter, vindruvor, avokado, körsbär, persikor och aprikoser, alla tänkbara grönsaker och bönor. Ja, hela ön är en enda stor trädgård egentligen. Självförsörjande med alla de lokala produkter vi förknippar med Kreta och Grekland.

Första stoppet var ett besök på en olivoljefabrik, ett familjeföretag där ägaren guidade oss i hur processen går till. Man skördar och bearbetar oliver från oktober-november till april-maj. Det blir extra virgin olivolja, den finaste kvalitén, men också annan olja som används i andra sammanhang än matlagning. Under sommarhalvåret har man dessa visningar för turister, samt säljer sina egna produkter, såväl olivolja som hudvårdsprodukter. Jag köpte både och.

Resan fortsatte så in i Therisso Gorge. Vägen genom ravinen blev klar först på 60-talet. Innan dess fick man gå eller rida på en åsna. I bergen finns det många grottor där bland annat motståndsmän gömde sig under de olika krig Kreta varit indraget i. Mest känt är kanske 1896 då rebeller gjorde uppror mot turkarna som ockuperat Kreta i många århundraden och ön blev fri och självständig. Resan genom ravinen är fantastiskt vacker och går i ett tempo där man hinner fotografera och se allt.

Ser du grottmynningen?

Ser du korset bakom geten....

Ser du geten alls?!

Målet för resan var byn Therisso, en liten bergsby med cirka 150 fasta invånare. Men väldigt många fler vill besöka byn där den store politikern Eleftherios Venizelos föddes, bodde och hade sitt högkvarter. Han kämpade inte bara för Kretas frihet från turkarna, utan också för ett enande av alla greker i en stat. Han flyttade till Aten och grundade det Liberala partiet och valdes till premiärminister 1910-1915 och sen i flera omgångar efter det. Venizelos anses vara den mest betydelsefulla grekiska politikern i modern tid. Har du flugit till Aten? Ja, då har du landat på flygplatsen som bär hans namn. Vi besökte huset som han föddes i och använde som head quarters under revolutionen mot turkarna.

Undrar om rebellerna var så små....

Denna lilla by har även ett krigsmuseum, bekostat av EU-medel bland annat. Jag och maken hade inte riktigt lust att besöka det med tanke på alla hemskheter som pågår just nu i världen. Vi gick en sväng runt kyrkan och letade efter något att dricka i stället. Vi försökte köpa någon dryck på taverna Andarte (motståndsmannen) men de serverade bara mat. Maken hittade en läsk i en annan taverna. Jag tycker att stoppet på 50 minuter var alltför kort tid, i synnerhet om man ville besöka både Venizelos hus och museet. Man vill gärna hinna gå på toa och dricka något också.

Mannen som går iväg var klädd som en äkta andarte.

Det lilla trevliga tåget tuffade tillbaka genom ravinen och nu såg vi andra saker, samtidigt som guiden berättade många historier om grekiska gudar och den minoiska kulturen.Vi stannade till vid vägkanten för att se ett mirakel, eller magiskt träd. Två träd av olika slags lönn hade växt samman till ett kors! Nu målat med vit färg för tydlighetens skull. Den färgen hindrar för övrigt från svamp- och insektsangrepp på träd. Ett naturvänligt skydd utan gifter. Vid det spännande trädet gick en flock getter. Inte så vilda som det kan verka. Alla öns getter går fritt, men är märkta och har en ägare någonstans. Vissa hör man för de har bjällror runt halsen.

 

Dagens sista stopp var i en apelsinodling. Vi fick inte plocka apelsinerna själv som vi hoppats, men det var bra ändå. Ägaren hade plockat ihop påsar med 2-3 kg apelsiner i varje och vi köpte för 2 euro. Sen fanns det även vin, raki och honung från hans egen tillverkning. Så det där med närproducerat och ekologisk odling, det kan man på Kreta!

På hemvägen passerade vi en by, där guiden påstod att Mikis Theodorakis, den store kompositören skulle vara född. Det hade jag aldrig hört förr att han hade anknytning till Kreta. Men man vet ju inte allt förstås. Han hyllades stort här i Chania förra sommaren med utställning och konserter, med anledning av hans 90-årsdag.

Tillbaka ”hemma” i Agia Marina igen vid 15.30-tiden. Vi gick direkt ner mot havet och satte oss på taverna Terra Nostra. Det blåste så mycket att det inte var helt behagligt att sitta där. Servetter och bordsunderlägg blåste bort och jag fick håret i munnen helat tiden när jag skulle äta. Vi fick dock i oss en chef sallad som var god och till efterrätt apelsinkaka och rakomelo med kanel.

Vi var ju helt nöjda efter dagens upplevelser och hade inte alls lust att gå ner till byn igen. Därför stannade vi på hotellet reste av den dagen. Satt vid poolen en stund men hade ingen lust att bada. Sen lite bloggande på altanen innan vi gick ner igen och åt middag hemma på Folia. Det blev en häftig avokadosallad och fyllda biffar. Mums.

Stor bit Oreopaj on the house.

Vi pratade lite med vår vän Jannis, hotellägaren, om Theodorakis och han var också säker på att han föddes här i trakten. Vi googlade som man gör numera och se, vi fann att Theodorakis föddes på ön Chios, men fadern kom från Chaniatrakten. Alltså är Theodorakis familj/bakgrund kretensisk. Det var riktigt skönt med en hemmakväll. Den tänkte vi avsluta med att se en film som maken laddat ner innan. Den heter Whiplash och handlar om en kille som vill bli den bäste trummisen. Jag somnade efter en stund men maken sa att den var bra J

Snart fullmåne.

Foto: E-M Olsson 2016-07-17 (c)