Dansa med mig Zorba!

Måndag 4 juli. En dag värd att fira för många. July 4th, morbror Assars födelsedag. Olas dopdag.

Denna första måndag i juli vaknade jag redan vid 8 efter en god natts sömn. Trots att jag för första gången på väldigt länge kände mig utvilad, valde jag att ligga kvar i sängen och invänta att maken skulle vakna. Det blev ungefär en timme senare. Vi åt frukost i sedvanlig ordning innan vi tog siesta, dvs vi satt en stund utanför hotellet och kollade av våra mobiler. Alltid lika kul att se om barnen har skrivit, om någon gillat mina fb-inlägg eller instagrambilder. Och om någon orkat läsa blogginläggen…

Eftersom ingen av oss var särskilt strandsugen tog vi det lugnt hela förmiddagen, vilade och läste. Jag fick skön massage på ryggen och slumrade sen en stund. Jag var pigg på morgonen, men blev mer trött och matt desto längre dagen led. Kände en inre obefogad oro som jag beskyller vädret för. Det började nämligen blåsa upp lite mer än vanligt. Säkert något nytt högtryck som på verkar mig. Vi lyssnade också på grekisk musik då vi upptäckt att det fanns en gammal radio, typ låda, på rummet.

Henrik gjorde ett försök att gå ner till stranden medan jag bloggade lite. Men han var tillbaka inom en halvtimme. Det blåste helt enkelt för hårt. Det gick ganska stora vågor på havet, så jag tackade någon gud att vi inte bestämt oss för att göra en båtutflykt just då. Sanden virvlade omkring på gatorna som små minitornados och på stranden blev man stucken på huden som tusen nålar. Maken hade hela hårbotten fylld av sand, så det blev till att duscha bort.

Vi borde köpt frukt till natten...

 Vi gick ut en liten runda och åt lunch på ett nytt ställe som heter Maza Soura. Det ligger i byns lilla centrum. Det är ganska kul att se hur bilar lyckas svänga eller mötas i gathörnen, när det står bord och stolar framför alla tavernor. Trafiken är som väl är ganska blygsam och helt avstängd på kvällarna. Vi åt en enkel lunch bestående av Club sandwich och grekisk sallad. Gott. Efterrätt on the house.

Efter maten tog vi en promenad ner i hamnen. Därefter upp i centrum. Köpte minsann några riktiga vykort som några förhoppningsvis glada anhöriga kommer få. Vi fick även provsmaka, rakomelo (raki med honung), olivmarmelad (jättegott) och olika balsamicovinägersmaker.

Tillbaka på Pal Beach vid 18-tiden. Satte oss i snackbaren och njöt av varsin frappé. Jag försökte lägga in bilder till det blogginlägg jag skrivit tidigare på dagen. Men nätet svajade såklart vilket irriterade mig en aning. Men jag förstår att det kunde bero på vinden. Jag gav upp och så tog vi ett skönt kvällsdopp i stället. Man måste ju passa på att bada när man bor så nära havet. Vinden hade lugnat sig lite dessutom. Jag kunde till och med simma min dagliga dos och göra några gymnastiska övningar. Kvällssolen är underbart skön tycker jag. Att simma med solen i ansiktet och vinden i håret omsluten av vatten. Det är livet för mig.

 Så blev det dusch och hårtvätt (första gången sen vi kom till Kreta). Jag behöver inte tvätta mer än en gång i veckan. Så torrt är håret. Eftersom jag undviker saltvattnet och aldrig dyker eller doppar huvudet på andra sätt, blir det inte nödvändigt att tvätta håret så ofta. Gjorde dessutom en fin inpackning samma dag vi åkte och den höll håret mjukt och fint länge! Vi satt en stund på vår härliga balkong och skrev våra vykort, som vi skulle posta på väg till kvällens höjdpunkt..

Det skulle nämligen bli ett biobesök på CINEMA, en utomhusbiograf där man varje måndag visar klassikern Zorba. Det ville vi inte missa. Jag har aldrig sett hela filmen bara vissa klipp. Jag såg däremot Zorba som teaterpjäs i Heraklion en gång i mitten av 80-talet. Men det var ju ett tag sen. Att gå på utomhusbio i Grekland är en upplevelse jag kan rekommendera alla! Tänk dig att sitta utomhus en varm sommarnatt (bion börjar kl.22) under en sammetssvart himmel beströdd med stjärnor som gnistrande diamanter. Inga bekväma biostolar att vräka sig i och kanske somna, men väl tillräckligt bra stolar – och bord där man ställer sin dricka.  Vi kom tidigt, en halvtimme innan ungefär, och då var det två personer där. Vi tänkte att det skulle bli en visning för en handfull personer men det kom folk hela tiden fram till någon minut i tio. Vi köpte läsk/öl och chips. Vi tänkte vi skulle äta en gyros efter filmen nämligen.

Också en biobesökare

Själva filmen Zorba the greek är utan överdrifter fantastisk. Tror att alla i mogen ålder, som känner till Anthony Quinn och Alan Bates, kan se den. Självklart även yngre som vill uppleva något annat än hollywoodfilm. Att den är svart-vit gör känslorna som förmedlas ännu starkare och mer äkta. Det finns många roliga scener och dialoger. Men det finns också sorg, smärta och ensamhet. Hemskast är en scen där en ung grekisk kvinna (änka) blir hedersmördad av byns män. Hon anses vara en hora eftersom hon förälskat sig i den unge engelsmannen (Bates).

Filmen varade i drygt två timmar med en liten paus i mitten. Det var alltså sent , efter midnatt, när vi traskade ner till byn. Alla matställen hade stängt, bara barer öppna. Vi fick gå till sängs hungriga den natten, vilket var en nyttig upplevelse det med. Hur många får gå till sängs mätta och belåtna varje dag?

Det jag tar med mig från Zorba är den positiva inställning till livet som huvudpersonen har. Han skrattar och dansar när allt är som svårast. 

Foto: E-M Olsson 2016-07-04 (c)