När det oväntade händer

1 juli. En alldeles vanlig dag på Kreta, trodde jag.

 Det gick minsann inte så lätt att "bara sova", trots vågbrus och en inte alltför varm grekisk natt. Maken somnade direkt, utmattad som han var. Nästan ett sömnlöst dygn, följt av en spännande fotbollsmatch som slutade långt efter midnatt, tog hårt förstås. Själv slog jag på tv:n och såg en deckare. Släckte och stängde ner alla ljud MEN då hör jag snarkningar genom väggen. Är det ens möjligt i ett stenhus?! Tror jag sov mellan fyra och sju ungefär. Gick på toa och sov sen en stund till. Det var den natten.

 Frukosten serveras varje dag mellan 8 och 10. Vi har upptäckt att det kan vara ganska bra att boka hotell med frukost, för man har då en anledning att stiga upp i tid. Men det gäller under förutsättning att frukosten är prisvärd. Och så slipper maken springa till bagaren/supermarketen varje morgon förstå. På Pal beach är det frukostbuffé. Det bor många charterturister här så utbudet är väl ingen höjdare, men det finns det man behöver. Efter frukosten var det ganska många boende som skulle åka hem. Lobbyn fylld av resväskor. Då tänker man på hur skönt det är att precis ha kommit och ha hela långa sommaren framför sig!

 Den allra första dagen på stranden får man ta det lite försiktigt i solen även om man har med sig en grund hemifrån. Maken gick ner till stranden, som ligger precis nedanför hotellet, redan vid 11. Jag en timme senare, eftersom jag ville chatta lite med ungdomarna där hemma. Maken hade ordnat en finfin plats med solsängar och parasoll. Jag låg mestadels i skuggan och läste Kristina Ohlssons senaste bok "Sjuka själar". Hann inte läsa klart hemma så den inbundna boken bidrog ju till att vi hade "heavy" bagage.

Efter någon timme var det premiärdopp i böljan den blå! Vattnet här är verkligen kristallklart och skiftar i många vackra nyanser av blå-turkost-grönt. Lika underbart här som i närliggande Elafonissi. Första känslan är att det är lite kyligt, vilket ju bara är härligt när man är varm. Sen blir det hur ljuvligt som helst. Jag stannade i vattnet mer än en timme! Simmade, gjorde vattengympa för första gången på månader och bara njöt. Jag har ju haft väldigt ont i mina höfter och ben den senaste tiden så all vattengympa är av godo. I vattnet kan jag göra så mycket mer än på land, hoppa, springa, töja muskler. Jag ser på mina vistelser i Grekland alltmer som hälsoresor. Utan dessa veckor av konstant värme, rörelse och nyttig mat hade jag inte mått så bra resten av året. Det är jag övertygad om.

 Efter några timmar på stranden och i vattnet, kändes det som att semestern äntligen var igångkickad på riktigt. Duschade och bytte om till en liten eftermiddags tur i byn, trots att det mesta är stängt då. Vi var hungriga och åt lunch (vid 16-tiden) på ett gyrosställe som heter Everest. Det smakade bättre än bra! Första gången man smakar något man saknat i ett år är alltid obeskrivlig.

Vet inte varför det blev uppochner men det står Kali orexi vilket betyder Smaklig spis.

När vi ätit promenerade vi upp till den obeskrivligt vackra kyrkan, som vi sett på avstånd igår kväll. Tyvärr var även den stängd för siesta. Hoppas vi får möjlighet någon annan dag att se den inuti. Älskar ortodoxa kyrkor med sina vackra ikoner och gyllene ikonostaser. 

Vi fortsatte ner i hamnen och utforskade den sida av hamnpromenaden vi inte gått kvällen innan. Mycket vacker utsikt över berg och hav. Jag fick en känsla av att vara tillbaka på Karpathos. Lika vackert. Karpathos är en annan ö som jag verkligen kan rekommendera! Jag fotograferade lite givetvis.

Tillbaka på Pal Beach vilade vi oss ett par timmar. Det är så man gör. Vilar mellan varven, sover en stund eller bara slumrar. Det beror väl på värmen,, men också på att kan liksom släpper allt. Stressen rinner av en, tillsammans med alla måsten. På semestern måste man ingenting, bara njuta!

Denna härliga kväll ville vi inte missa solnedgången. Därför gick vi ner till stranden i god tid för att invänta naturens eget skådespel. Det var rent ljuvligt att sitta där med fötterna (fortfarande lite svullna) i sanden, känna vinden dansa lätt på huden, höra vågornas lugna rytmer. Även kvällssolen värmer kropp och själ. Det var många som tog ett kvällsdopp. Solen börjar gå ner bakom bergen vid 20.15. Sen tar det max en kvart innan den är helt borta. Lika magiskt varje gång.

Äter man lunch vid 15-tiden, blir det naturligt att äta middag vid 21 eller senare. Det är något alldeles speciellt med att gå ut i den varma kvällen, se hur allt är förändrat, butiker öppna, tavernor fyllda av folk. Vi hittade taverna Knossos, där vi fick jättegod mat. Vi beställde en sagolikt god meze för två. Sen åt jag imam (fylld aubergine) och Henrik tog lammkotletter. På de flesta ställen får man efterrätt och raki on the house.

Mätta och belåtna gick vi för att hitta en plats där vi kunde se lite mer fotboll. Men så hände det oförklarliga, eller oväntade som gjorde dagen annorlunda. Det var fullsatt på Jannis place. Då tyckte maken att vi kunde strunta i det och gå hem. Klockan var väl närmare 23. Så vi gick vidare och hörde ganska snart äkta grekisk sång och musik. Det visade sig vara en konsert på skolgården med en av Greklands främsta lira-spelare och sångare, Vasilis Skoulas. Vi närmade oss och tänkte väl bara tjuvlyssna lite utanför. Men vi blev inlockade av en trevlig tjej som sa att vi kunde gå in en stund och om vi gillade det kunde vi betala senare…. Pengarna skulle gå till skolan. Hur skulle vi kunna motstå ett sådant erbjudande? Vi gick in och betalade, endast 10 euro per man. Konserten hade börjat kl.22 så vi tänkte att vi idkade lite välgörenhet med att betala för några låtar. Men vi bedrog oss verkligen. Skoulas körde non-stop i en timme, höll en liten paus (där jag besökte skoltoaletten) och körde sen igen. När vi gick hem strax efter kl.1 var konserten inte slut.. Vi hörde musiken nästan ända hem till hotellet. Vilken stjärna som är 70 år (vi googlade sen) och underhåller i mer än tre timmar. Lite som Springsteen fast i en annan genre.

Det var en kväll med upplevelser jag verkligen inte skulle vilja vara utan.  Stundtals var det rena ”allsångpåskansen”- känsla när hela publiken sjöng med i de vemodiga sångerna. Flera gånger gick barn såväl som gamla upp och dansade framför scenen. Man ska alltså inte alltid följa de planer man gjort upp utan bara ”go with the flow”.

Foto: E-M Olsson 2016-07-01 (c)