Lördag 11 juli – Hur firar man en födelsedag på skilda håll?

Denna speciella dag väcktes jag av maken. Jag hade absolut inte hört mobilens väckarklocka. Sov gott trots ett par toabesök under natten (har problem med njurar/urinvägar och måste dricka mycket). Att benen inte värkte bidrog också till god nattsömn. Vi gick ner för en massa trappor till restaurangen och åt frukost. Det är så kul att se käre maken äta på morgonen – det händer aldrig hemma nämligen. Han har någon idé om att han måste vara uppe och igång några timmar först. Men här är det okej att hopa ur sängen och äta. Märkligt. Vädret var lite lätt disigt men varmt.

Uppe igen i lägenheten vid 11-tiden. Skypade med dottern och pratade i telefon med dagens huvudperson! Mellansonen Joel fyller 18 år, en stor och viktig födelsedag. Känns lite jobbigt att inte fira tillsammans, men det får vi göra ordentligt när vi ses. Han har det säkert jättebra i Köpenhamn och firar där med goda vänner. Hyllade honom med ett inlägg i facebook.

Jobbade en stund med att lägga in bilder i datorn och körde ett yogapass, medan maken gick ner till poolen. Jag gjorde honom sällskap vid 13.30. Satt mest i skuggan – får färg ändå. Under eftermiddagen hade vi även igång vår ”resebyråverksamhet” och tipsade om flyg till vänner som vill komma ner till Grekland. Vi bokade även rum åt dem. Har vi tur får vi träffa min kusin Mats och hans fru Susanne här nere i Agia Marina om någon vecka.

Lunchen åt vi vid poolen. Delade en spagetti bolognese innan det blev lite mer vila i solen. Simmade ca 400 meter och gjorde vattengympa. Det blir någon timme i vattnet varje dag och det är bra för värkande leder och muskler.

Vid 17-tiden gick vi för att fräscha upp oss. Vi ville ju fira Joel även om vi inte var på samma plats utan hundratals mil åtskilda. Det blev en kväll i Chania med solnedgång och god middag i den gamla hamnen. Det går bussar in till stan hela tiden och dygnet runt (en gång i timmen mellan kl.1 och 5) på sommaren. Resan tar ca 20 minuter och koster 1.60 euro. Vi fick en bekväm turistbuss med AC och gott om sittplatser.

När vi kom till Chania och den gamla stan var det inte mycket folk i rörelse, så maken trodde att turismen kanske minskat nu pga av den ekonomiska krisen och osäkerheten kring den. Vi såg flera personen ta ut kontanter i automater, så det fungerar även om bankerna hållit stängt länge nu. 

Vi promenerade ner mot den gamla mysiga hamnen. Köpte en "fresh orange" i en fantastisk juicebutik. Billigt och fräscht, man kan få vilken frukt- och grönsaksjuice man önskar.

Vi vandrade vidare i jakt på ett trevligt matställe och hade först tänkt se solnedgången och sen äta. Men vi upptäckte snabbt att det fanns platser på flera tavernor och restauranger med utsikt över hamnen och solen. Vi hade en aning om att priserna skulle vara höga i det området pga av alla turister som kommer, men märkte att det var mycket lägre priser nu än i fjor. Allt kan ändra sig. Även vi.

Vi slog oss ner på taverna Monastiri (klostret) och fick första parkett mot solnedgångens skådespel  över hamninloppet och fyren – och för att se det myllrande folkliv som blev allt intensivare ju senare det blev på kvällen. Ingen brist på varken turister eller greker som gick sin volta (kvällspromenad).

Vi beställde en meny för två, mixed grill, grekisk sallad och dessert – allt för 15 euro! Vi lade till friterad squash och varsin öl. Allt var verkligen gott och vi njöt av mat, solnedgång och folklivet. Det blev riktigt crowded och alla restauranger och barer blev fyllda till brädden. Jag skickade bilder på all god mat i sms till födelsedagsbarnet. Kändes som om han var med oss och han var i våra tankar hela kvällen.

Benen höll för en kvällspromenad längs hela hamnen och tillbaka till busstationen. Det var jag glad och tacksam för. Längs vägen köpte Henrik minsann en cool hatt. Vi kom precis när bussen skulle avgå – ibland har man tur. AC och sköna säten att sitta på under hemresan till Agia Marina. En skylt visade att tempen var 26 grader vid midnatt. Tropisk natt med andra ord – och det är härligt.

Foto: E-M Olsson 2015-07-11©

Fredag 10 juli – en massa förstaupplevelser och en liten kris.

Den första hela semesterdagen innebär alltid en hel del ”första” – första sovmorgon, första frukost, första simturen eller första frappén. Denna dag inget undantag. Vi vaknade klockan 9, precis lagom för att gå ner till frukostbuffén. Folias buffé är alltid välfylld av såväl bröd, ägg i olika former och pålägg, som yoghurt, frukt och kakor (!). Den som förväntat sig matbrist på grund av den pågående ekonomiska krisen i Grekland skulle bli besviken. Man blir lika mätt som alltid. Och servicen, där hela familjen ung som äldre hjälper till, är utmärkt.

Efter maten gick vi upp till rummet igen och förberedde oss för en stillsam dag vid poolen. Jag gjorde ett enkelt yogapass. Har tagit med min matta för att kunna träna så mycket det går. Mina muskler är svaga i benen och lederna i höfter och bäcken skrämmande stela. Har varit en intensiv start på sommaren med flera besök hos sjukgymnast och läkare. Röntgen väntar i augusti. Högst trolig diagnos är artros. Inte roligt att bli gammal och stelna till kan jag lova!

Vi fixade badhanddukar – man kan hyra men vi fick våra gratis. Vi fick en fin plats med solsängar nära baren i skuggan. Fick nästan en chock när jag skulle börja simma – var så stel att jag inte kunde ta ut bentagen. Blev rädd men tänkte att det ska bli bättre för varje ny dag! Gjorde en halvtimmes vattengymnastik vilket är bra för lederna. Sen kunde jag simma ca 200 simtag.

Vilade i skuggan och drack den första goda frappén, kallt kaffe med mjölk och socker. Kollade Instagram och Fb, chattade lite med ungdomarna där hemma. Så skönt att kunna ägna en hel dag i och vid poolen.  Jag tar det alltid försiktigt med solen, gillar att sola efter kl.15 och gärna fram på förkvällen. 

Vid 16-tiden var det lunchdags och den första ljuvliga omeletten intogs tillsammans med en grekisk sallad och en Mythos (grekisk öl). Jättegott och en matportion är oftast lagom för två att dela. Tänk på det ni som reser till Grekland. Jag är inte snål (maten är billig) men avskyr att kasta mat. I synnerhet nu när man vet hur många greker det är som knappt har mat på bordet pga av krisen.

Vi hade vår alldeles egna kris under kvällen… Vi hade under dagen bett barnen hjälpa till att välja boende i augusti när det kommer ner till oss. Jag brukar boka flera hotell och sen bestämmer vi oss lite närmare avresedatum. Denna gång gällde två alternativ – ett i Koutouloufari, min lilla favoritby på östra Kreta, och ett jättefint nytt ställe i Piskopiano, grannbyn. Det diskuterades en del via sms och messenger med de tre ungdomarna. Men innan det slutliga beslutet skulle tas fick jag en sk magkänsla av att vi bara måste kolla läget igen. Jag som har relativt svårt att gå just nu vill inte bo långt från huvudvägen exempelvis, ej heller gå i brant backar i onödan. Maken tyckte jag var onödigt besvärlig. Dessutom var det ju jag själv som bokat hotellen. Visst, men nu behövde det dubbelkollas med hjälp av Google maps – och mycket riktigt verkade det fina stället i Piskopiano ligga ute i ”naturen” i sluttande terräng! Puh, vilken pärs. Dottern som röstat för just det hotellet blev besviken såklart. Killarna mer diplomatiska tyckte att båda var lika bra… Så vi hade vår egen lilla familjerådskris där jag till sist framstod som en diktator, trots att min avsikt var ett demokratiskt beslut. Nu blir det Villa Elite i Koutoulofari som får ta emot oss som gäster J

Efter det svettiga beslutet krävdes en dusch och en stunds vila. Vi såg SVT-nyheter om senaste utvecklingen här i Grekland, innan vi gav oss ut i den ljumma kvällen vid 21-tiden. Middagen blir ofta sen i ett varmt land och inte mig emot. Tropiska kvällar och nätter är ju så sköna! Vi hamnade på en mysig typiskt grekisk taverna som heter RAETI. Där hänger grytor i taket och grönsaker är tillsammans med kryddväxter prydnader. Vi åt jättegod mat – en trerätters meny (12 euro) för mig. Henrik tog lamm. Vi fick frukt, raki (hembränt från Kreta) och kaffe med kaka ”on the house”. Mycket trevlig personal. Hit återvänder vi säkert.

Vi promenerade ett anat håll än huvudvägen tillbaka hem. Omväxling förnöjer. Backarna är lite mindre branta och det tackar mina ben för. Hemma vid midnatt. Vi ville se film – det blev Beck. Men vi orkade bara halva... sen somnade vi…

Foto: E-M Olsson 2015-07-10© 

Resan till Kreta 2015

8 juli en halvtimme innan midnatt lämnade vi ett kylslaget Kristianstad för att starta vår resa mot varmare breddgrader. Gabriella var så snäll och körde oss till tåget och vinkade av oss. Sen ska hon ta hand om hund och hem medan vi är borta. Det känns tryggt med vuxna barn.

Fattar inte varför bilden blir liggande men det får ni stå ut med.

 Tågresan till Danmark och Kastrup gick snabbt och lätt. Framme strax innan kl.1 vilket skulle innebära drygt fem timmars väntan. Det var trots allt ganska intressant att se storflygplatsen by night. Det var väldigt lugnt när vi kom, men absolut inte folktomt trots att det knappt inte går några plan mellan kl.1 och 5. Det är kul att bara sitta och titta på folk. Städare, säkerhetsfolk, anställda i Burger King och 7-eleven hade fullt upp. Resenärer kom i omgångar allt eftersom nya tåg och bussar rullade in. Henrik checkade in oss direkt hos SAS, men vi skulle få vänta till 4-tiden för att kunna lämna in väskorna. Hur fördriva tiden när man helst bara vill iväg – eller sova?! Vi satte oss vid 7-eleven och åt lite nattamat. Timmarna mellan 2 och 4 var väldigt sega och ögonlocken blytunga.

Vi fick uppleva  gryningen strax efter 4. Lämnade väskorna som båda märktes med ”heavy” (21+22 kg) och när vi gått genom säkerhetskontrollen kände man sig lite piggare. Vi skulle till gate B9 som låg långt iväg. Där satt vi nog en timme innan vi fick boarda planet. 

Avgången var satt till 6.20 men vi blev lite försenade. Givetvis fick vi sitta längst bak, eftersom make inte bokat platser. Jag har ju varit flygrädd i alltför många år och undvek att flyga i nästan 15 år. Men har insett att jag måste klara av att flyga om jag vill se världen utanför husknuten – och jag vill verkligen till Grekland varje år. Starten gick fint och pulsen höjdes inte ens. Yogisk andning är superbra! Det var mycket vackert flygväder hela resan men lite skakigt ibland och då låtsas jag att jag sitter på ett tåg.

En angenäm men märklig upplevelse var det att bli serverad frukost med rykande färska surdegsbullar när man sitter en mil upp i rymden. Ingick även grekisk yoghurt med musli, juice och kaffe. Jättegott.

SAS-planet landade mjukt och fint ganska precis kl.11. Jag får alltid en gråtklump i halsen. Inte för att rädslor släpper utan av tacksamhet att än en gång få beträda den grekiska jorden. Trots att vi satt längst bak och även den dörren öppnades, kom vi av sist. Hade ju ingen brådska precis. En buss tog oss några hundra meter till själva flygplatsbyggnaden. Daskalogiannis, som Chanias flygplats heter, var med ungdomliga ord den ”fattigaste” jag varit på. Jag trodde att denna charterrika flygplats var minst lika stor och fin som den i Heraklion, men icke. Det fanns stora påbörjade tillbyggnader, men man undrar ju om det finns pengar att göra klart det nu mitt i krisen. Fattiga baggageband gjorde att det tog ovanligt lång tid att få sina väskor. Men som sagt vi hade tid att vänta.

Väl ute väntade sol och 29 grader. Så skönt, även om vi fick ett smakprov hemma helgen innan (då var det 32 grader i Köpenhamn lördag-söndag). Utanför flygplatsbyggnaden väntade mängder av taxibilar (70 euro till Chania) men vi valde att ta en helt vanlig buss. Aircondition på och bekväma säten gjorde den halvtimmeslånga resan behaglig (2.30 euro /person). Bussbyte inne i Chania, den största staden på västra Kreta. Nästa buss mot vår destination Agia Marina (1.60 euro/person) tog ca 20 minuter och var lika bekväm. Men sen kom den stora utmaningen! Att baxa våra väskor uppför två rätt branta backa till själva hotellet Folia apartments & restaurant. Just där hade en taxi varit underbar.

Flåsande och svettiga anlände vi till vårt boende för de kommande veckorna. Vi blev hjärtligt välkomnade med vänliga ord och kramar. Vi bjöds på både Myhos och varsin toast, vilket var härligt då min ”mat-och-sov-klocka” alldeles satts ur spel det gångna dygnet. När vi pustat ut gick upp (ännu en liten backe) till ”room 27 with fantastic sea view" , som hade underbar utsikt över hela agiamarinabukten. Vi packade upp lite och gjorde os” hemmastadda. Sen blev det en välförtjänt siesta kl.14-18. 

Denna första dag orkade vi inget annat än stanna kvar på Folia och äta middag där. Vi valde en meny för två inklusive vin för 22 euro. Så priserna kan man inte klaga på. Vi betalde rummet – med kort precis som vi avtalat hemifrån. Ingen vet ju än vad söndagens folkomröstning med ett rungande OXI (nej) egentligen innebär. Bankerna är stängda men det finns cash i automaterna. Vi följer utvecklingen med spänning här på plats.

Efter maten tog vi en kvällspromenad ner längs huvudgaten. Jag köpte ett par flip-flops. Tillbaka på hotellet vid midnatt. Det blev nog lite för mycket backar och trappor för in del för jag hade riktigt ont i höger ben, höft och knä! Henrik somnade men jag låg vaken trots att jag kanske bara sovit 4-5 timmar de senaste 48 timmarna. Värken malde på. Somnade nog vid 2-tiden men vaknade några gånger. Orolig natt alltså. I vanliga fall brukar jag sova som en stock så fort jag kommer ner till Grekland.

Foto: E-M Olsson 2015-07-09© 

Sommar 2015 - kan bara betyda en sak.

Hej alla läsare! Nya som "gamla".
Det var ett bra tag sen jag bloggade sist. Mer än ett halvår faktiskt. Då var det årskrönika för 2014. Hade nog för avsikt att skriva lite mer och oftare under 2015, men livet kom i vägen, mest i form av arbete och fysiska krämpor.
Nu är det sommar sol och semester. Jag har än en gång möjligheten att vistas i mitt Grekland under några veckor. Brukar tycka om att skriva semesterdagbok, så varför inte dela den med er?!

Återkommer med utförliga dagboksinlägg. Men några bilder kan kanske fungera som aptitretare så länge.Vi du följa mig på Facebook så finns jag där under mitt eget namn. På Instagram heter jag Greecemylove.

Foto: E-M Olsson 2015-07-09