8 juli en halvtimme innan midnatt lämnade vi ett kylslaget
Kristianstad för att starta vår resa mot varmare breddgrader. Gabriella var så
snäll och körde oss till tåget och vinkade av oss. Sen ska hon ta hand om hund och
hem medan vi är borta. Det känns tryggt med vuxna barn.
![]() |
Fattar inte varför bilden blir liggande men det får ni stå ut med. |
Vi fick uppleva
gryningen strax efter 4. Lämnade väskorna som båda märktes med ”heavy”
(21+22 kg) och när vi gått genom säkerhetskontrollen kände man sig lite
piggare. Vi skulle till gate B9 som låg långt iväg. Där satt vi nog en timme
innan vi fick boarda planet.
Avgången var satt till 6.20 men vi blev lite
försenade. Givetvis fick vi sitta längst bak, eftersom make inte bokat platser.
Jag har ju varit flygrädd i alltför många år och undvek att flyga i nästan 15
år. Men har insett att jag måste klara av att flyga om jag vill se världen
utanför husknuten – och jag vill verkligen till Grekland varje år. Starten gick fint och pulsen höjdes inte ens. Yogisk andning är
superbra! Det var mycket vackert flygväder hela resan men lite skakigt ibland
och då låtsas jag att jag sitter på ett tåg.
En angenäm men märklig upplevelse var det att bli serverad
frukost med rykande färska surdegsbullar när man sitter en mil upp i rymden.
Ingick även grekisk yoghurt med musli, juice och kaffe. Jättegott.
SAS-planet landade mjukt och fint ganska precis kl.11. Jag
får alltid en gråtklump i halsen. Inte för att rädslor släpper utan av
tacksamhet att än en gång få beträda den grekiska jorden. Trots att vi satt längst bak och även den dörren öppnades, kom vi av sist. Hade ju ingen brådska
precis. En buss tog oss några hundra meter till själva flygplatsbyggnaden. Daskalogiannis, som Chanias flygplats heter, var med ungdomliga ord den ”fattigaste”
jag varit på. Jag trodde att denna charterrika flygplats var minst lika stor
och fin som den i Heraklion, men icke. Det fanns stora påbörjade tillbyggnader,
men man undrar ju om det finns pengar att göra klart det nu mitt i krisen. Fattiga
baggageband gjorde att det tog ovanligt lång tid att få sina väskor. Men som
sagt vi hade tid att vänta.
Väl ute väntade sol och 29 grader. Så skönt, även om vi fick
ett smakprov hemma helgen innan (då var det 32 grader i Köpenhamn
lördag-söndag). Utanför flygplatsbyggnaden väntade mängder av taxibilar (70
euro till Chania) men vi valde att ta en helt vanlig buss. Aircondition på och
bekväma säten gjorde den halvtimmeslånga resan behaglig (2.30 euro /person).
Bussbyte inne i Chania, den största staden på västra Kreta. Nästa buss mot vår
destination Agia Marina (1.60 euro/person) tog ca 20 minuter och var lika
bekväm. Men sen kom den stora utmaningen! Att baxa våra väskor uppför två rätt
branta backa till själva hotellet Folia apartments & restaurant. Just där
hade en taxi varit underbar.
Flåsande och svettiga anlände vi till vårt boende för de kommande veckorna. Vi blev hjärtligt välkomnade med vänliga ord och kramar. Vi bjöds på
både Myhos och varsin toast, vilket var härligt då min ”mat-och-sov-klocka”
alldeles satts ur spel det gångna dygnet. När vi pustat ut gick upp (ännu en liten
backe) till ”room 27 with fantastic sea view" , som hade underbar utsikt över
hela agiamarinabukten. Vi packade upp lite och gjorde os” hemmastadda. Sen blev det
en välförtjänt siesta kl.14-18.
Denna första dag orkade vi inget annat än
stanna kvar på Folia och äta middag där. Vi valde en meny för två inklusive vin
för 22 euro. Så priserna kan man inte klaga på. Vi betalde rummet – med kort
precis som vi avtalat hemifrån. Ingen vet ju än vad söndagens folkomröstning
med ett rungande OXI (nej) egentligen innebär. Bankerna är stängda men det
finns cash i automaterna. Vi följer utvecklingen med spänning här på plats.
Efter maten tog vi en kvällspromenad ner längs huvudgaten.
Jag köpte ett par flip-flops. Tillbaka på hotellet vid midnatt. Det blev nog
lite för mycket backar och trappor för in del för jag hade riktigt ont i höger
ben, höft och knä! Henrik somnade men jag låg vaken trots att jag kanske bara sovit
4-5 timmar de senaste 48 timmarna. Värken malde på. Somnade nog vid 2-tiden men
vaknade några gånger. Orolig natt alltså. I vanliga fall brukar jag sova som en
stock så fort jag kommer ner till Grekland.
Foto: E-M Olsson 2015-07-09©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar