Söndag, sömndag eller stjärndag?

Söndag 31 juli –

Sömndag  efter sömnlös natt.

Eller stjärndag skulle man kunna säga. Stella (som betyder stjärna) X två.

Som jag berättade i förra inlägget blev det ingen sömn alls under natten som gick. Jag och maken dygnade som ungdomar brukar säga. Vi hade väntat på flygplatsen, på vår yngste son som skulle landat på Kreta vid 3-tiden men kom först drygt två timmar senare. Och bagaget tog sin tid, och trots taxifärd hem till Koutouloufari var vi tillbaka först vid 7-tiden. Det var en väldigt vacker morgon med en gudomlig soluppgång. Man bör uppleva det lite då och då – inte bara nedgångar. Så himla vackert.På altanen låg vår huskatt och sov i morgonsolen. Mysigt.

Det var svårt att bara gå till sängs, men vi kände att vi måste försöka sova en stund. Sonen hade sovit det mesta av resan så han hade fått ett par timmar åtminstone. Med fördragna fönsterluckor och gardiner och aircondition på lyckades vi somna. Vi sov dock inte mer än fyra-fem timmar. Det blev då brunch i snackbaren, eftersom det var lite sent med frukost.

Efter maten var det dags för sonen att testa poolen. Det blev lite sol och bad ett par timmar. Sonen får ju ta det försiktigt med solen för han har nog bara varit på stranden ett fåtal gånger där hemma trots den fina sommaren. Han är en innesittare och mobilspelare som många andra i hans ålder. Sen fikade vi med kaffe och glass. Jag har knappt ätit glass på en hel månad, men nu blir det nog lite mer onyttigheter igen tyvärr.

Vi bestämde oss för ett kvällsdopp uppe i den övre poolen. Där badade vi mest den första gången 2010 när alla fyra barnen var med och vi bodde i en stor lägenhet.Utsikten är helt fantastisk och kan inte fångas på bild. Man ser ut över hela Hersonissos och havet.

Det skulle ju bli en early night hade vi planerat. Alltså gick vi ut för att äta middag redan vid 20-tiden. Det var dags för att besöka vår vän Stella som har Stellas Kuzina. Man blir alltid så väl bemött med kindpussar och kramar. Maten är riktigt hemlagad och serveras med ett leende. Vi pratar alltid lite om väder och våra barn, hur det politiska och ekonomiska läget är i Grekland, om det är färre turister än vanligt och liknande spörsmål. Vi får alltid stora bitar av olika goda efterrätter och det var inget undantag denna kväll.

Mätta och nöjda promenerade vi genom byn, hemåt i kvällen. När vi kom till guldsmedsaffären Tresor, där vi en gång för sex år sedan köpte våra bröllopsringar, gick vi in och tittade lite. Stella nummer två som arbetar och äger butiken kände igen oss, så det blev ännu ett härligt återseende. Vi var hos henne för tre år sen faktiskt och lagade min ring som fått en skada. Den här kvällen prövade vi lite fina silverringar och det slutade med att vi köpte nya förlovningsringar… Den 1 augusti har vi varit förlovade i 20 år och gifta i sex år. Dags att förlova om sig kanske J

Vi var hemma innan midnatt, Killarna var nog väldigt trötta. Båda somnade och den ena snarkade väldigt högt. Jag satt ute på altanen och bloggade en timme innan jag gick i säng. Och knuffade snällt på maken.

Foto: E-M Olsson 2016-07-31 ©

Inget är som väntans tider....

Lördag 30 juli
Den som väntar på något gott kan väl aldrig vänta för länge? Eller…

Första lördagen i härliga Koutouloufari och andra dagen. En hel lång skön dag att utnyttja på bästa sätt, men också en drygt lång dag av väntan och förväntan! I natt kommer nämligen den efterlängtade minstingen (Love 17 år) ner till Kreta. Han ska ensam ta sig till Kastrup, checka in och hitta rätt gate. Vänta på avgång ensam. Nåja, han har flugit flera gånger förr men aldrig helt ensam.

Vaknade redan kl.9 denna morgon. Väckte maken som hjälpte mig göra frukost. Vi åt för ovanlighetens skull inne i köket och tittade på vår dagliga Nyhetsmorgon. Maken vill sällan erkänna att han är lika orolig inför resor som jag, men han visar det genom att visa sig rastlös. Han måste liksom ha något att fixa hela tiden. Alltså bokade han massagetider åt sig själv och mig! Marni Village bjuder på en provmassage i tio minuter, sen kan man köpa till mer tid och det var det vi gjorde. Maken valde rygg- och benmassage, vilket han skulle få 13.30. Jag valde helkroppsmassage. Det känns verkligen lyxigt att kunna få det igen efter bara en vecka och till det otroligt billiga priset av 20 euro. Jag skulle få min knådning kl.18. 

När det var bokat gick maken en runda och handlade lite godsaker till sonen, så som Pepsi Twist som inte finns hemma. Jag satte mig på den sköna altanen och bloggade. Samtidigt lyssnade jag på Sommar med Isabella Lundgren, jazzsångerska. Hon var en ny bekantskap, väl värd att lyssna på. Jag gick även en liten fototur runt Marni, inne och ute.

När maken fått njuta av sin sköna massage, åt vi lunch uppe i snackbaren. Det blev en favorit i repris, grekisk sallad och pasta bolognese. Vi njöt sedan av eftermiddagssolen vid den stora poolen ett par timmar. Jag fick min sköna massage och njöt av den lugna känslan i kroppen under den tidiga kvällen. Satt på altanen igen.  Drack kaffe och åt kadaifi. Chattade med den unge resenären och följde hans färd till Köpenhamn. Duschade och förberedde nattens överraskning.

Vi hade avtalat med Love att vi skulle skicka en taxi till flygplatsen och be en chaufför stå där med hans namn på en skylt. Det var vad han förväntade sig…. Jag skrev ett meddelande om att vi skulle ut och äta så det kanske inte skulle gå att chatta mer. Men det vi gjorde var att låta hotellreceptionisten tillverka en fin namnskylt, Sen vandra vi ner till Hersonissos och ta en buss vid 23-tiden in till storstan Heraklion. Det kändes lite pirrigt att hålla på sin hemlighet – att VI SJÄLVA skulle komma och hämta vår käre son. En överraskning!

Vi var framme i Heraklion strax innan midnatt och vi skulle äta en midnattsmiddag, vilket inte är så ovanligt här i Grekland. Vi gick till vår favoritrestaurang i hamnen, Ligo Krasi, Ligi Thalassa (Lite vin, lite hav). Det var ju lördag och därmed väldigt mycket folk. Servitörerna sprang som skållade råttor men har en logistik man bara kan beundra. Vi åt i lugn och ro, eftersom vi följde planet Norwegians hemsida. Avgången var försenad med ca 90 minuter…. Stackars påg som fick vänta så länge ensam tänkte jag. Att vi också fick vänta gjorde inget.

Efter maten tog vi en långsam nattpromenad genom centrala staden. Jag blev förvånad att det faktiskt var så dött som det var. Visst satt det folk på en del caféer och barer och visst var det många ungdomar ute, men inte så många som förväntat. Förvånades också över en ny enormt stor HM-butik, kanske var det en banklokal där förut. 

Vi vandrade upp till Frihetstorget (Plateia Eleftherias) och där var det nästan helt stängt och folktomt. Vi hittade dock en liten kiosk där vi kunde beställa frappé. Vi drack långsamt, men tiden stod nästan stilla. Till slut blev vi tvungna att promenera vidare ner mot hamnen igen och taxistationen. Det gick inga bussar så sent på natten.

Maken har stenkoll på flyget :)

Vi var framme på Nikos Kazantzakis international airport vid 3-tiden. Hade planet avgått i tid från Kastrup, hade vi bara behövt vänta en dryg timme. Så hade vi planerat. Nu blev det inte så utan vi fick vänta ända till 5.15 innan planet landade och sen fick vi vänta över en timme på att vår son skulle komma ut med sitt bagage! Man fick roa sig bäst man kunde. Läsa, titta på folk....Maken, som är otroligt rastlös i en sådan situation, gick fram och tillbaka mellan två olika utgångar. Jag var trött men ganska lugn. Vi ville ju inte avslöja oss heller så delvis gömda kunde vi inte sitta ner på en bänk heller. Bagageutlämning brukar gå snabbt, men det kom tre plan samtidigt så det var väl därför.

När sonen äntligen kom ut genom ARRIVAL-porten var det gryning ute och han såg både pigg och glad ut när han såg oss och vår fina skylt. Trots att vi hade kunnat ta den första morgonbussen tillbaka, tog vi första bästa taxi hem, Och såg solen stiga som en orange värmande apelsin över havet. Det var en vacker syn som gottgjorde lite av väntetiden.

Foto: E-M Olsson 2016-07-30 ©