En tripp till Havana

Lördag 23 juli

Sommarprogram, sol och strand.

Vaknade denna lördagsmorgon med viss förvåning. Jag hade inte vaknat av makens snarkningar en enda gång under natten nämligen. Så skulle man ha det varje natt och dag tänkte jag. Det blev en tidig frukost som omväxling också. Sen försökte vi titta på Nyhetsmorgon i TV4. Det brukar ju sändas lite längre på helgerna och det är en lugn och bra start på dagen att slötitta. Tyvärr var nätet svajigt denna dag och livesändningen hängde upp sig så ofta att det blev jobbigt att titta. Satte mig på balkongen i stället och skrev lite medan maken sov en stund. Jag lyssnade på Sommar med Maj Sjöwall. Även hon hade en spännande livshistoria att berätta. Jag fäste mig särskilt vid hur hon och maken Per Wahlöö jobbade med sitt skrivande. För Per var skrivandet helt livsnödvändigt, en drivkraft.

Det var en het dag och därför lämpligt att gå till stranden. Vi gick vid 13.30-tiden och kunde snabbt konstatera att det var mycket folk. Inte så konstigt med tanke på att det är mitt i högsommaren med massor av turister plus alla ”vanliga” greker som vill ha en dag på stranden en lördag. Vi vandrade längs stranden som vi brukar och hoppades på en plats på Cabana Mare, men där var verkligen fullsatt. Alltså gick vi vidare till vårt andra favoritställe, Red Havanna Beach. Där var förstås också fullt av folk, men vi fick en plats uppe vid själva bar- och poolområdet, lite väl nära musikanläggningen men det fick duga. Vi fick i alla fall en lite lyxig dubbelsolsäng under nättak. Skönt helt klart.

Vi var hungriga och beställde lunch direkt till stranden. Det blev en club sandwich och friterad fetaost med honung. Mycket gott, särskilt osten. Eftersom det var lugnt hav, kunde jag simma och verkligen njuta av badet. Det var ju några dagar sen sist. Läste vidare i min engelska roman. Trots att musiken blev allt mer högljudd ju senare dagen led, så stannade vi till 18-tiden innan vi vandrade hem.

Filodegsinbakad fetaost med honung. Så läckert!

Vi njöt av kvällen på balkongen, bloggade, drack en cider, chattade med barnen. Vi till och med tittade på den allra sista delen av ”Edderkoppen” ute på balkongen. Väldigt grekiskt att se tv utomhus, så känns det i alla fall. Då vi inte ville gå ut igen fick det bli middag nere vid poolen. Så sent som vid 22-tiden var vi nästan ensamma om att äta. Men so what. Vi fick god vällagad mat och Jannis hade gott om tid att prata med oss om allt möjligt. Vi pratade även med några andra hotellgäster. Den ene visade sig vara armenier men bodde i Sverige sen 11 år tillbaka. Trevliga samtal om bland annat olika sevärda resmål. Vi var ju nyfikna på Falassarna. Dit skulle killen och vännerna resa nästa dag och lovade att sen berätta om det var värt besväret att åka med vanlig lokalbuss dit. Plötsligt sköts det fyrverkerier över havet rakt framför oss. En festlig avslutning på dagen.

Extra stor och god efterrätt - cheesecake. On the house.

Foto: E-M Olsson 2016-07-23 ©

Vi lever ett liv i lyx

21-22 juli 2016  

Dagar av enormt mycket lugn och vila. En sann lyx.

Torsdag och fredag blev två mycket lugna dagar. Det fortsatte blåsa ganska hårt även då. Röd flagg under torsdagen och inga bad ens för maken. Fredagen var det lite lugnare igen och flaggan gul, dvs man ska vara försiktig. Vi stannade hemma på hotellet och var nere vid poolen några timmar varje eftermiddag bara.

I en chatt med dottern sa hon något som var helt sant. ”Ni lever i lyx där nere medan vi sliter här hemma”. Ja, vi lever sannerligen i lyx om man definierar ordet enligt mitt sätt att se det. Vi lever i lyx som varje morgon kan gå upp vid 9-tiden eller lite senare för att gå till ett dignade buffèbord där frukosten är framdukad. Bemöts varje dag av flera glada ansikten som önskar god morgon – kalimera och undrar hur man mår. Eller ser att man är trött och ger ett extra leende eller en liten kram. Vi lever i lyx som får vår lilla mysiga lägenhet städad varje dag om vi vill det. Oftast nöjer vi oss med att städerskan får ta ut skräp och toapappershinken. Bädda och diska kan vi göra själva. Vi lever i lyx som kan välja mellan att gå ner till havet eller stanna vid en härlig pool. Eller välja att inte göra något av det, kanske sova middag i stället eller sitta på vår underbara balkong med den finaste utsikt man kan önska. Vi lever lyx som varje dag kan äta oss mätta på två mål god hemlagad mat, på taverna eller restaurang. Till ett billigt pris av lokala grönsaker och andra produkter. Vi äter för ungefär 400 kronor per dygn, inklusive drycker. Vi lever också i lyx när det gäller hälsan. Både jag och maken mår bra. För min del lite bättre för varje dag faktiskt. Efter tre veckor börjar jag bli rörligare och mer smärtfri än jag varit hittills i år. Men om lyx innebär att vi slösar en herrans massa pengar på dyra hotell, spa, all-inclusive eller liknande, då kan jag inte hålla med. Vi föredrar vår typ av lyx i flera veckor framför en vecka med det andra kallar lyx.

Lyx att värma värkande ben

Lyx att vara nästan ensam vid och i poolen.

Lyxig utsikt till en god cider och vindruvor.

En ”lyxig” middag intog vi på Sebastian’s taverna med levande musik på fredagskvällen. Gott och väldigt mysigt var det. Musikerna var lika bra som förra gången vi hörde dem. Det blåste fortfarande men vi satt skyddade bakom väggar av tjock plast. Massor av tända lyktor även nere vid stranden förhöjde stämningen. Månen var inte full längre men fortfarande ganska stor och lyste upp natten.

Chokladfondant -on the house! Också en lyx.

Månsken över strand och hav.

En särskilt lyxig upplevelse fick jag på fredagen. Min käre make hade bokat in en massör som skulle komma till oss på rummet och ge mig helkroppsmassage! Vet inte när jag fick det sist. Kanske i samband med min 50-årsdag och det är ju många år sen nu. Hela förmiddagen gick jag mest och laddade för detta. Vi tittade på tre avsnitt av den danska serien ”Edderkoppen”, satt på balkongen och bara slappade. Tror jag var lite olustig också med tanke på femårsdagen av Utöyamassakern. Många minnen från den dagen.

Vilken lyx att bli masserad. 40 euro för mer än en timme.

Giannos, som massören heter, kom några minuter efter bestämd tid. Han kånkade på sin massagebänk och en väska som visade sig innehålla många olika oljor och mobilen fylld med lugn och vacker musik. Det kändes direkt att det här var en kille jag kunde slappna av med, positiv  och utstrålade lugn och värme. Man är ju ganska ovan vid att en man ska röra vid ens kropp, än mindre knåda ens stela muskler. Maken gör så gott han kan och masserar ibland, men det är ju inte det samma. Jag frågade ”How naked do you want me?” med glimten i ögat. ”As much as you want” var svaret och så var isen definitivt bruten. Det blev nästan naken. Jag underdriver om jag säger att det var skönt! Det var fantastiskt. Visst gjorde det ont på vissa ställen, men Georgios var väldigt lyhörd för om jag stelnade till eller pustade lite. 70 minuter höll han på och det var de bästa minuterna på hela semestern hittills. När vi var klara bad han mig ligga kvar. Så gick han ut på balkongen och pratade med Henrik. Vi fick höra om hans liv, drömmen om ett hälsocenter, hans andra jobb som discjockey och musiker. Vilken social och ödmjuk människa! Senare fick vi veta att han är god vän till Jannis, hotellägaren, sen de var tonåringar.

Efter massagen blev det mer vila, för jag ville vara kvar i den sköna känslan av att nästa sväva på moln. Det blev ett par timmar vid poolen, utan bad för jag ville ha kvar oljan på kroppen. Vi gick sen ut ovanligt tidigt för att äta lite. Promenerade längs stranden och hann se solen gå ner. Även det en fantastisk lyx. Maken fick en gigant gyros! Som han längtat efter den. 

Vi gick sedan en längre kvällspromenad upp över byn så att säga. När vi kom halvvägs hem var det dags för en paus. Vi stannade på Jay-Jays där det var live music. Tre jätteduktiga ungdomar spelade både modern grekisk musik och internationell. En skön och lyxig stund av vila och vätskepåfyllning. Musik har en fantastisk helande kraft.

Vi kom ju hem tidigare än vanligt också. Så vi kunde därför se de sista två avsnitten av ”Edderkoppen”. Det har nog aldrig hänt förut att jag och maken sett en hel serie på bara ett par dagar. Det är sådan ”lyx” som de unga sysslar med, eller har jag fel där?

Foto: E-M Olsson 2016-07-22 och 2016-07-23 ©

Half way through

Onsdag 20 juli. 

Half way through. Half way there.

En stormig och lite mulen dag. Men varm och skön med sina 29 grader. Kände redan på morgonen att det skulle bli en lugn dag, då jag påverkas starkt av såväl vindar som fullmåne. Och åska förstås, men det behöver jag inte tänka på här. Det är så skönt att bara vara en dag när man inte riktigt är sig själv. Två av barnen ringde och piggade upp mig lite. Vi tvättade lite underkläder och satt mest på balkongen hela förmiddagen. Det är verkligen den mest avkopplande plats man kan önska sig. Där skulle jag kunna sitta och skriva i timmar. Maken blev lite rastlös så han gick ett par rundor, handlade lite och postade några vykort. Det blev en stund vid poolen också fram på eftermiddagen. Det gick nästan vågor där med, så mycket blåste det. Vi åt lite god pasta till lunch och vilade en stund till i solen. Struntade i att bada och simma. Tror jag behöver en och annan dag utan för mycket fysisk aktivitet också.

Vi har redan läst de flesta!

Framåt kvällen kände vi att vi måste göra något. Maken var sugen på att gå ner till stranden och titta på vågorna, kanske ta ett dopp om det gick. Vi såg direkt att den röda varningsflaggan var uppe. Men såg också att det fanns en handfull personer som badade och lät sig översköljas av de salta böljorna. Maken skulle givetvis testa han också. Jag var skeptisk, men han lovade ta det försiktigt. Jag stod i strandkanten och kände hur sanden bara försvann under fötterna när en våg svepte in. Kunde tänka mig viket sug det måste vara längre ut. Det är ju strömmarna som är farliga. Sen kan jag medge att det såg härligt ut när böljorna kastades över de badande. Är man inte rädd för lite saltvatten i ansiktet och huvudet under vattenytan så är det säkert skönt att uppleva havets krafter.

Vi gick en liten bit längs stranden i riktning mot Kato Stalos innan vi vände hemåt igen. Vi såg då en stor informationstavla om just det projektet att rädda havssköldpaddorna, som vi hört om kvällen innan. Sen blev det dusch och hårtvätt (sand och salt i hårbotten). Jag kände mig pigg nog att blogga lite och maken spelade schack på sin Ipad. Drack en kopp kaffe också innan vi gick ut för att äta middag. 

Klockan var nog 21.30 innan vi kom iväg, men det är inga problem i ett land där de flesta äter middag efter kl.21 på kvällen. Vi hade bestämt oss för att gå till en taverna som heter Horiatiko. De serverar många annorlunda grekiska rätter för den som vågar testa. Vi har varit där förut så vi vet att maten är god och vällagad (som på de flesta ställen). Eftersom denna onsdag markerade exakt halva semestern kunde vi fira lite extra. Maken åt kaningryta och jag färsk grillad fisk. Vi fick en ovanligt stor efterrätt samt raki on the house. Vilken skön kväll det blev!

Rabbit stew

  

Tre ljuvliga veckor på underbara Kreta är få förunnat. Än mindre att kunna stanna i sex. Jag är så oerhört glad och tacksam att jag har möjligheten att spendera varje sommar sen 2010 med sol, vind och hav. De senaste två åren har det varit rena hälsokuren dessutom. Vet inte hur jag skulle klara vintrarna om jag inte fick vila, slappa, träna dagligen, äta nyttigt och bara ladda. Vi har länge drömt om att kunna spendera ännu mer tid i Grekland på ”gamla dar”. Den drömmen blir starkare för varje år. Tänk om man kunde hyra ett hus eller en lägenhet. Tänk om man kunde köpa ett eget hus rent av. Tänk om man kunde göra det innan man blir för gammal. Tänk om man kunde jobba med något gärna via datorn och tjäna lite pengar. Ja, det finns mycket man kan drömma om och önska sig.

Foto: E-M Olsson 2016-07-20 ©