Sjunger frihetens lov

8 juli. Fredag – Friday - Freitag – frihetens dag helt enkelt.

Frihet är kanske det ord jag mest förknippar med ledighet i allmänhet och semestern i synnerhet. Mer fri än jag är i Grekland blir jag nog aldrig. Att under några ovärderliga sommarveckor helt kunna lägga bort alla måsten, borde och skulle. Att kasta alla tidsplaner och scheman i papperskorgen. Att välja att helt vara i nuet, med alla sinnen påkopplade, även det sjätte. Att inte bry sig om väder och vind (det blir sol och värma varje dag), hushållsarbete eller trädgårdsdito, det politiska läget i Sverige och världen (men ha koll förstås) – det är frihet. Att kunna sova precis när och hur länge, eller kort, man vill. Att kunna äta god och nyttig medelhavskost (vi väljer bort allt annat), dricka färskpressad juice från kretensiska apelsiner, ta en liten raki för matsmältningen. Att låta energier komma och gå, skrivlust likaså. Det är också frihet för mig. Och min frihetslängtan blir större för varje år.

Denna fullkomligt fria fredag i juli var både jag och maken lika trötta som om vi ännu en natt suttit på Kastrup och bra inväntat morgonplanet. Men det hade vi ju inte, utan sovit våra ”normala” timmar. Jag har någon helt ovetenskaplig tanke om att jag själv blir trött av den där orkeslösa typen, alltså inte sömnig utan mer utmattad, när avslappningen blir riktigt djup. Både kroppsligt och själsligt.
Vi åt Folias goda frukostbuffé där det finns något nytt och spännande varje dag. Maken inledde sin mindre hälsosamma ”nutelladiet”. Det låter inte klokt, men han äter alltså minst en nutellamacka varje dag vi vistas på Folia, annat nyttigt också förstås men varje dag är en nutelladag. Vilket retar ungarna där hemma, som är lika nutellagalna som sin far. Jag äter det inte alls.

Efter maten blir man trött och tar sin siesta (vilar och gör det man har lust med eller orkar). Sen kan man välja mellan poolen och den fantastiska stranden som ligger endast fem minuters promenad i nerförsbacke. Ändå orkade vi inte packa en strandväska med badlakan och solkrämer, utan vi valde solstolarna vid poolen. Älskar att bara ligga där delvis i skuggan och läsa, läsa, läsa. Är inne på in andra Kristna Ohlsson-bok av de tre jag tagit med mig. Älskar också att simma i pool, eftersom man slipper saltvatten i ögon och hår. Gjorde lite vattengympa också.

Lite senare gick vi upp och satte oss på vår härliga balkong. Den ligger precis rätt, dvs sol på enbart tidigt på morgonen och skugga hela dagen lång. Man kan alltså sitta ute och ha det gott, skriva, spela kort eller bara dricka lite kaffe. Jag valde att blogga lite och försöka slå maken i kortspel.

 

Framåt kvällen hade vi piggnat till lite och valde att gå ner till huvudgatan för att äta. Ni som varit i Agia Marina vet hur det ser ut. Hela byn sträcker sig längs med vägen som går in till stan Chania. Längs gatan ligger mängder av butiker, tavernor, souvlakiställen, barer och caféer. Det samma gäller andra turistorter som Platanias, Kato Stalos eller Gerani. Vill man inte stanna där längs gatan kan man med fördel gå upp från havssidan mot bergen. Exempelvis kan alla gå och äta middag på Folia restaurang, inte bara hotellgäster. Och det finns många bra matställen ”off road” så att säga. Återkommer till dem i annat inlägg. Denna fredag valde vi alltså en taverna vid vägen.

Fredagsmyset bestod av en trerättersmeny. Vitlöksbröd, mixed grill med potatis och tzatziki, samt melon och glass. Ouzo (sprit med lakritssmak) on the house givetvis. Vi njöt av god mat innan vi sakta vandrade hem i natten. Höften gjorde sig påmind nämligen. På hemvägen handlade vi lite mer dricka i en supermarket som drivs av en stolt finska. Det känns alltid lite märkligt att handla vid midnatt.

 

Foto: E-M Olsson 2016-07-08 ©

Slutet är bara en ny början.

Torsdag 7 juli. Resdag – och ”vi ses”-dag. 

Den sista natten i fina Paleochora sov jag oväntat gott. Är man lite pirrig inför en resa kan det ju lätt störa sömnen. I alla fall hos mig men inte hos alla (t ex maken). Att jag sov så gott måste vara ett positivt tecken. Efter något riktigt bra kommer det något minst lika bra eller ännu bättre!

Vi åt den där sista frukosten, som inte alls är den sista, varken för denna sommar eller den sista i Paleochora. Jag satt sedan ute i pation och skrev ett blogginlägg. Vad skulle jag annars göra med väskorna packade och två timmar till bussen skulle gå? Inte lönt att bada i varje fall. Ej heller ut och gå i solen. Vi betalde för oss (450 euro för en vecka, dubbelrum med frukost) och pratade mycket varmt om vår vistelse. Tjejen i reception sade att hon var glad för att höra våra positiva ord och att vi var välkomna åter när vi så önskade. We will be back!

Vid halvtolvtiden började vi gå mot bussen, släpande på våra ”heavy” väskor. De har ju inte blivit lättare sen vi flög, men inte tyngre heller för vi har inte köpt något. Man är allt lite extra tacksam mot den som uppfann resväskor med hjul i sådana stunder. Trots packningen gick det snabbt att ta sig till den lilla busstationen. Knappt tio minuter. Gott om tid över för att ta några fina bilder ur den så kallade verkligheten. Det satt flera söta grekiska tanter och farbröder och väntade. De hade inga resväskor utan helt vanliga inköpskassar med grönsaker och annat. De hade alltså storhandlat och skulle åka hem till någon annan ännu mindre liten by längs vägen.

  

Busschauffören var en skicklig sådan. Körde lugnt och betryggande. Hur vet jag det? Jo, vi satt nästan längst fram och hade full koll. Han pratade ofta i telefon, men det var med båda händerna på ratten och luren i örat. Trots att vägen mellan Chania och Paleochora är både bred och fin, kan man uppleva resan som jobbig. Det svänger konstant i alla dessa serpentinvägar och har man lätt för att bli åksjuk ska man nog inte åka. Eller skaffa bra åksjukepiller. En liten tös blev dålig på vägen ner och den här dagen var det en annan som mådde illa och kräktes. Även det fixade chauffören och stannade bussen.

 Något som var väldigt bra för oss, var att vi kunde stiga av i Agia Marina och behövde därför inte alls åka in till Chania och byta buss. Mycket praktiskt. Resan tog bara drygt 90 minuter. Från huvudvägen genom Agia Marina och upp till Folia Hotel and Apartments, är det några rejäla uppförsbackar. I normala fall brukar maken tvunget vilja släpa på väskorna, så svetten stänker om det. Gärna dra både min och sin egen väska. Men denna dag sa han de magiska orden: Vi tar en taxi. Just då kunde jag ha pussat honom, men det gjorde jag inte. Jag sa bara att jag var väldigt tacksam att jag slapp gå. Jag har trots allt mer ont i ben och höfter än förra året. Och det har maken nog lite svårt att greppa. Han tror att det handlar om att träna mer och sen ha mindre ont. Det har han till viss del rätt i. Om jag skulle vara helt stilla skulle vara smärtfri,men snart inte kunna röra mig alls. Men om jag anstränger mig för mycket en dag, då får jag dubbelt så ont nästa. Så det är en balansgång.

Taxituren gick snabbt och strax var vi framme på Folia. Vi blev varmt och hjärtligt välkomnade av bröderna Nikos, Jannis och unge Christos. Mamma Isadora kom också ut och hälsade med kramar och kindpussar. Det känns alltid skönt att bli så väl emottagen och sedan få känna sig som hemma. Vi hade inte beställt anat än ett rum med utsikt. Trots det fick vi ett trebäddsrum, med bästa utsikten över hav och olivlundar. Det doftade rent och fräscht, nästan jordgubbsdoft och vattenflaskan låg i kylen. Men inte nog med det. Vi fick en fin lägenhet på första våningen. Jag hade verkligen önskat mig det för att slippa gå i backar och många trappor, men inget sagt. Jag tror på att man får det man önskar, om man vill det tillräckligt mycket. Har upplevt det många gånger.  Trams säger maken. Ni får tro som ni vill. Men jag är så tacksam!

 Vi packade upp lite och gjorde oss hemmastadda. Sen gick vi ner igen för att äta lite lunch. Vi blev minsann bjudna på både mat och dryck! Snacka om grekisk gästfrihet. Det är väl klart att familjen Milonakis är glada för återkommande gäster. Men de har ju ingen som helst skyldighet att ge oss något mer än ett rabatterat pris (15-20%) som vi kommit överens om tidigare. Vi åt jättegoda fyllda grönsaker – gemista, tomat och paprika. Min favoriträtt om den är tillagad med rätt kryddor och mycket olivolja. I år har man en ny kock/kokerska som kan det här med att laga god mat. Därmed inte sagt att maten inte var god förut om åren.

Efter maten tog vi en stunds siesta och såg klart den filmen vi påbörjat nån kväll tidigare. Det är lyxigt att kunna ladda ner filmer hemma och sen se dem här i Grekland. Vi sov också en stund. Undrar varför man blir så himla trött vissa dagar. Maken är nästan värre än jag. Han kan sova både natt, för- och eftermiddag. Jag hade lite ont i mitt högra ben, men vi gick ut en kvällsrunda ändå. Man vill ju ner till stranden och se att allt är sig likt. Sen vill man äta en god gyros på favoritstället och kanske ta en liten promenad under stjärnorna som syns tydligt när man går ute på de mörka vägarna tillbaka hemåt. 

Kvällen avslutades med fotboll. Frankrike mot Tyskland. En bra match som fransmännen vann med 2-0 och därmed blev klara för finalen. Jag roade mig med en jättegod jordgubbsmojito – och instagram. Det är faktiskt riktigt mysigt att sitta vid poolen och se tv tillsammans med många andra. Den svala kvällsbrisen gjorde det inte sämre heller.

Dagens tanke nr 1 gick till Love, yngste sonen, som skulle spela med sitt band på Killebom, en festival i Sölvesborg. Vi fick direktrapport om att det gått jättebra, samt bildbevis.
Dagens tanke nr 2 gick till våra vänner och släktingar Anne och Stig som gifte sig 2007-07-07. Nioårig bröllopsdag alltså. Vi får fira när vi ses i augusti. Och ännu mer nästa sommar!

Foto: E-M Olsson 2016-07-07