Tröttast i Agia Marina men pigga i Platanias

Tisdag 14 juli.

Natten som passerade blev orolig. Vaknade många gånger, ungefär varannan timme. Inte på grund av värme eller värkande leder. Jag hade druckit mycket under kvällen. Misstänkte vätskebrist eftersom jag hade haft en otäck metallsmak i munnen hela dagen. Vill ju inte anstränga mina njurar och riskera njursten eller annat. Och dricker man så måste man också kissa. Blev därför några toabesök under natten. Tur maken sover djupt och inget märker. Så tacksam att jag inte hade värk i benen alls, däremot lite skön rumpvärk tack vare simning och träning.

Vi kom sent till frukosten och efter den lade vi oss igen. Fattar egentligen inte varför vi är så trötta.  Vi gör inte mycket fysiskt ansträngande och det är absolut ingen tryckande hetta. Okej att jag haft en dålig natt, men maken sover ju hur bra och mycket som helst. Vi såg andra halvan av Beck-filmen innan jag skrev ett blogginlägg. Henrik sov en timme till…. Så det blev en lång förmiddagsvila kan man säga.

Makens frukost - salt och sött.

Min frukost med proteiner och frukt

Eftermiddagen ägnades åt mer vila kan man säga, fast vid poolen. Jag började läsa en bok av Jojo Moyes, en författare jag hört mycket gott om men aldrig läst. Boken heter ”Sofies historia” och den har börjat riktigt bra. Utspelas i Frankrike under första världskriget och i nutid i London.

Vi åt en sen lunch, zucciniplättar och tsatsiki. Aptiten har varit dålig de första dagarna, vilket är synd när man längtat efter god grekisk mat länge. Kan bero på att magen håller på att självläka efter ett par månader av stress, oregelbundet ätande och magbesvär. Jag känner att jag inte hittat tillbaka till mitt friska jag trots flera veckors ledighet. De sk batterierna har aldrig varit mer urladdade rent fysiskt. Att åka till Kreta var en ren överlevnadsstrategi.  Här kan jag släppa allt och fokusera på hälsan – vila och läsa, äta nyttig medelhavsmat, samla tankar och meditera, träna benen, göra yoga och simma.

På kvällen kände vi för att hitta på något så vi gick till grannbyn Platanias, en promenad på några kilometer. Gick hemifrån 20.30 och hann se solen försvinna bakom bergen och sprida sitt varma rosa sken över himlen. Vi vandrade först längs stranden och sen uppe på huvudvägen. Det tog ungefär en timme att gå i mitt icke-powerwalk-tempo.

I centrala Platanias finns mycket folk, affärer, restauranger och barer. Mer turistfälla än Agia Marina trots att de två byarna ligger nästgårds. Vi ville äta middag och satte oss på restaurang Diogenes med fin utsikt över gata, torg och folkmyller.

Vem var Diogenes? Jo, en grekisk filosof som tillbringade en stor del av sitt liv i en tunna!

Diogenes från Sinope, levde på 400-talet f Kr och var den mest kände representanten för den kyniska skolan (därifrån ordet cynism). Enligt vissa historier bodde Diogenes på en strand i en tunna, tvättade sig aldrig, luktade illa, kallades hunden (grek. Kynos). Historien om den illaluktande filosofen i tunnan stämmer inte alls med andra antika uppgifter.  ”Där framträder en seriös tänkare, med en desillusionerad syn på världen – cynisk i denna bemärkelse – som menade att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och genom att vara nöjd med enbart livets nödtorft, inte helt olikt buddhismen. Han sade sig i ett berömt uttalande inte vara medborgare i någon stat utan en världsmedborgare. Han skall ha skrivit tragedier, alltså dramer, om människans utsatthet och en bok kallad Staten. ” (Wikipedia)

Känns lite symboliskt att vi hamnade hos Diogenes. Han har kommit i min väg förut t ex för sådär en 25 år sen, då jag kände en kille som arbetade på en liknande restaurang i Plaka, i Athen. Att vara nöjd med livets nödtorft, se det stora i det lilla, det vackra i vardagen är precis det jag vill bli bättre på. Denna afton kunde jag glädjas åt en god köttgryta med lök och kanelsmak (stifado) medan Henrik åt fyllda grönsaker (gemista). Vi blev väldigt mätta. Som jag sagt förut är grekiska portioner väldigt stora. Just då kommer servitören in med en stor bricka med FYRA olika efterrätter ”on the house” – fruktfat med meloner, körsbär och persikor, friterade små söta bollar (loukoumades), en stor bit sockerkaka indränkt i någon sirap och glass!

Att röra sig efter maten blev helt nödvändigt… så vi promenerade lite längs huvudgatan. Jag besökte en skoaffär som säljer enbart fotvänliga skor. Köpte två par sommarskor förra året så jag vet de är bra. Butiksinnehavaren, en tjej i 30-årsåldern var gravid men satt på huk och var så vig att jag blev imponerad. Skämdes nästa att hon skulle hjälpa mig prova, men jag kan inte lyfta högerbenet särskilt högt. Nu blev det ett par svart sandaler med blommor på. Söta även för en tant ;)

Hemfärden blev med buss, snabbt och lätt och billigt. Det blev hopp i säng utan Beck!

Foto: E-M Olsson 2015-07-14©

Sol vind och vatten

Måndag 13 juli. 

En ny orörd vecka. Grekerna säger "god vecka", kali evdomada. Καλή εβδομάδα 

Vaknade redan vid 8-tiden. Det blir en ny härlig dag det känner jag på mig. Fjärde dagen på Kreta. Tiden går för fort och samtidigt har jag all tid i världen till det jag vill/måste göra. Vill ta det lugnt utan andra krav på tider än frukosten. Vill läsa böcker och skriva. Måste träna mina ben- knä- och höftövningar som jag fått av sjukgymnasten. Måste också göra yoga och vattengymnastik för att mjuka upp lederna. Måste inte simma med gör det ändå för det är så skönt att röra sig fritt omsluten av vatten. Och en pool är bästa platsen för det, inte havet.

Liten frukostgäst

Efter den sedvanliga frukosten tillbringade vi några timmar i lägenheten. Det är så skönt att bara vara och göra vad man har lust till några timmar innan man går ut. Vi tittade på både grekiska och svenska nyheter för att försöka få reda på mer om hur det går med den grekiska krisen. Jag körde ett yogapass (ca 20 minuter) och började skriva en bloggtext. Känner att jag verkligen vill blogga, även om vissa kanske tycker det är onödigt att lägga tid på sånt. Maken läste och tog en liten lur, snarkade.

Den här dagen var det lagom varmt, 28 grader och lite blåsigt. Alltså kunde det passa bra med en tur ner till stranden. Det tar kanske 10 minuter att gå ner till havet så det är ingen lång sträcka. Att vi inte gått ner tidigare beror mest på att jag haft ont i benen, inte av lathet.  Och att vi ville ha ett par dagar vid poolen och få lite sol innan stranden. Man blir ju lätt bränd om man spenderar en heldag vid havet oavsett om man har solskyddskrämer på sig. Särskilt om man inte solat alls hemma, som i år.

 

Vi gick till stranden vid 13-tiden och stannade vid ”första bästa” plats som erbjöd ”free sunbeds”. Det finns många strandbarer och restauranger längs hela den kilometerlånga sandstranden. Vissa har vanliga enkla solsängar med parasoll, andra mer lyxiga varianter med tjocka sköna madrasser. Vissa tar betalt, ca 7 euro per dag. Andra tar inget betalt om man köper något. Och vem kan vara på stranden en längre stund utan att dricka eller äta lite? Vi hamnade alltså på Ammos & Ilios (sand och sol) och det visade sig vara ett bra val.  Vi fick bästa platserna längst fram vid havet (solsängarna står i flera rader) – helt perfekt med skugga och sol. Vi köpte först varsin frappé och lite senare en god pastasallad med tonfisk. Det känns lyxigt att bli serverad direkt på stranden av trevliga människor.

Eftersom det blåste en liten vind gick det vågor på havet. Tillräckligt stora för att en medelålders dam med dålig balans inte vågade stappla ut och riskera ramla och få vatten över huvudet, som hon avskyr. Jag höll mig på grunt vatten upp till låren och vandrade istället långa rundor längs stranden. När jag går blir det som en slags meditation där jag pratar med högre makter eller mig själv. På riktigt pratade jag med Ola, äldste sonen, som ringde via facebook.  Hur nu det går till egentligen. Det fanns gratis Wi-fi på stranden. Bara det är ganska otroligt.

Stannade på stranden till 18-tiden då det började bli för störigt med alla dessa strandtennisspelare. Man kan bli knäpp på att lyssna på smällandet, men värst är att det kommer bollar flygande kors och tvärs. Vi låg ju lite i skottgluggen där vi var längst fram. Vi var rätt nöjda så det var dags att gå hemåt.

Jag hann med ett kvällsdopp i poolen som stänger kl.19. Då börjar dessutom de första matgästerna komma och då vill man inte ligga där halvnaken (i bikini) och plaska. Simmade 300 tag och gjorde vattengympa. Tog en varm dusch och chillade sen på balkongen med lite kortspel. Maken vinner alltid men det är kul ändå.

Vi gick en liten kvällspromenad i jakten på en gyros som maken var sugen på. Det är ju en grekisk nationalrätt och en typ av snabbmat som man måste testa. Grillat kött (fläsk eller kyckling) inlindat i pitabröd med grönsaker, tsatsiki och pommes. Maken fick så han teg – en gigantisk gyros. Ja, den hette faktisk gigant. Jag åt en liten gyros med kyckling. 

Promenerade hem och jag var så tacksam att benen höll dvs ingen direkt smärta i ben, knä och höfter. Så ont som jag hade de två första dagarna trodde jag det var kört, att jag inte skulle kunna gå i ojämn terräng, backar eller trappor. Väl hemma skulle vi se en ny Beck-film som heter ”Familjen”. Vi orkade halva sen sov maken….

Foto: E-M Olsson 2015-07-13©

Soligt slapp skön söndag - OXI i en vecka

12 juli 

Söndag är enligt tradition en vilodag och det var precis vad jag behövde. Men idag vaknade jag innan mobillarmet, vilket är bäst. Hade sovit helt okej trots en gnutta värk i knät under natten. Har förhoppningar om att både värk och andra fysiska besvär ska bli bättre för varje ny dag i solen och värmen.

Vi åt en god frukost och bänkade oss sen vid poolen (vilket vi egentligen inte gillar). Gick upp till lägenheten för morgonbestyr (tandborstning och träning bl a) Kollade mejlboxen och det var tur (kollar inte varje dag) för det hade blivit nåt fel med en bokning maken gjort igår. Det var nåt med kontokortet, men vi rättade till missen. Man kom ju onekligen att tänka på den grekiska krisen. 

Det har precis gått en vecka sen man folkomröstade – utan att egentligen veta exakt VAD man röstade NAI (JA) eller OXI (NEJ) till… Det blev ju ett överväldigande NEJ till de åtstramningar som EU krävt för ett Grekland skulle få nya lån. Jag tror att många greker röstade nej till just detta, men jag tror att många röstade nej med förhoppning om att gå ur EU och slopa euron (Grexit). Sen tror jag att många faktiskt röstade NEJ bara för att. Grekerna är ett stolt folk som förut sagt NEJ till förtryck (från turkar och tyskar exempelvis). Deras ena nationaldag är 25 mars och den andra 28 oktober, den s.k OXI-dagen. Man firar att dåvarande premiärministern Ioannis Metaxas, den här dagen 1940 sa NEJ till italienarna – ”Vi kapitulerar inte! Hellre krig än att vara slavar till ett annat land”. Ungefär likadant känner många greker  just nu – att man är slavar under EU och den sk trojkan (Europeiska centralbanken, IMF och EU-kommissionen). Tyskland verkar än en gång vara huvudfienden med Angela Merkel i spetsen.  Just nu pågår förhandlingar i Bryssel,  där nuvarande premiärministern Alexis Tsipras nog har det hett om öronen. Vi följer utvecklingen i media.

Nåväl, en söndag kan man tänka på politik likaväl som på livet i stort med eller utan religiösa förteckan. Jag fick möjlighet att filosofera en hel del i skuggan under ett parasoll. Vi hade pratat lite löst om att gå till stranden, men jag lyssnade på min kropp som sa NEJ den med. Den ville ha en dag utan promenader i backar eller trappor. Möjligen lite vattengymnastik och simning. Inget annat. Alltså blev det en total vilodag på Folia och det var så skönt. Bara läsa, slumra till en stund, äta lunch vid poolkanten (kretensisk sallad) och bada. Chattade lite med barnen och fick höra att lilla Randi hade fått en fästing i örat, men snällt låtit Love och Gabriella plocka bort den. Hon brukar avsky att hållas fast så det var ju tur. Vi var kvar vid poolen sist av alla. Jag älska det där sista kvällsdoppet och sen gå upp och duscha varmt J

Vi tillbringade en stund på balkongen med kortspel och cikadornas kvällsserenad. Därefter en sen middag. Klockan var nog nära 22. Det blev tre rätter med lite vin. Hälsosam medelhavsmat förstås. Efter maten en mikropromenad till närmaste supermarket för att köpa lite juice. Hem i säng. Hade planerat se en ny Beck-film men vi somnade.

Foto: E-M Olsson 2015-07-12©